Barockens pestkyrkor

Det sägs att folk i äldre tid byggde kyrkor för att tacka Gud för att pestepidemier drog bort. Hade det inte varit bättre att bygga dem i förväg, när nyheten om pesten spred sig, för att beveka Herrens vrede?

Det kan man tycka, men en sådan taktik hade varit omöjlig. Att bygga en kyrka tog många år i anspråk, och så lång tid hade man inte på sig. Det normala var snarare att man använde kyrkans lokaler och reliker till att anordna processioner, bönestunder och gudstjänster i syfte att förmå Gud eller ett eller flera helgon att stoppa katastrofen. I ett senare skede, när epidemin försvunnit, hade man gott om tid på sig att bygga kyrkor som tack för Guds bistånd, och kanske indirekt för att förmå de himmelska makterna att i fortsättningen inte utsätta folket för liknande prövningar.

En av de mest kända pestkyrkorna ligger i Venedig och heter Santa Maria della Salute (”Sankta Maria av Hälsan”). Alla som besökt staden (eller sett bilder av den) har sett kyrkan: den tornar upp sig vid ena änden av Canal Grande och har utgjort fond för tusentals vedutamålningar och vykort. Bakgrunden var 1630–1631 års pestepidemi, som sammanföll med mantuanska tronföljdskriget och slukade omkring en tredjedel av Venedigs befolkning. Venetianarna gjorde först som vanligt: ordnade processioner och bad till pesthelgon som Sankt Rochus, men förgäves. I detta läge beslöt stadens myndigheter att bygga en ny kyrka, helga den åt Jungfru Maria och hålla årliga tacksägelseprocessioner för att hon frälste dem från pesten. Det är främst av detta skäl som kyrkan ligger där den ligger, på udden bredvid tullhuset – det gällde att göra det lätt för processioner att ta sig fram i den tätbebyggda stadsmiljön. Det tog venetianarna ett halvt sekel att bygga kyrkan, som stod färdig 1681.

Ännu mer ryktbar är den pampiga pestkyrkan i Wien, Karlskirche, ett av barockerans ståtligaste monument överhuvudtaget. Den ligger lättåtkomlig vid Karlsplatz, och ingen som besöker den österrikiska huvudstaden bör missa den. Kejsar Karl VI tog initiativ till att bygga kyrkan 1713, året efter en av de sista stora europeiska pestepidemierna. Kyrkan helgades till Sankt Karl Borromeo, ett 1500-talshelgon som hade rykte om sig att kunna bota pestsjuka. Arbetet inleddes 1716 och var färdigt 1737.