Gustav Vasas krig mot Ryssland

I uppräkningar av svenska krig förekommer hänvisningar till ett krig mot Ryssland, vilket inte brukar nämnas särskilt ofta i våra historieböcker. När utkämpades det? Vem vann?

Ytterst berodde kriget på tvister som uppstod till följd av att gränsen mellan Sverige och Ryssland var dåligt definierad. Nöteborgstraktaten från 1323 gav utrymme åt mer än en tolkning, och från rysk sida var man sedan länge missnöjd över att svenskarna hade expanderat längre österut än de hade rätt till, exempelvis genom grundandet av Olofsborg (Nyslott). I mitten av 1500-talet förekom ömsesidiga härjningar vid gränsen. Det är inte klarlagt vilka som bar det huvudsakliga ansvaret för att kriget började, men år 1554 hade läget blivit så allvarligt att den svenske fogden i Kivinäbb, Anders Nilsson, på eget bevåg besvarade hotet från ryska plundringsexpeditioner med att gå över gränsen och plundra på ryskt territorium. Ryssarna hämnades genom att sända tusentals man mot Finland, en invasion som förvandlade gränsbråket till krig.

1555 års strider var koncentrerade till Viborg, den svenska utposten i öster. Ryssarna sökte ta sig fram till staden och belägra den men hejdades av svenska trupper vid Kivinäbb. Svenskarna ryckte vidare österut mot Nöteborg men tvingades även de retirera. Dessa inledande fälttåg följdes av en längre tids uppehåll i striderna, vilket Gustav Vasa utnyttjade till att stärka försvaret av Finland. Svenskarna var därför förberedda när ryssarna i början av 1556 än en gång ryckte fram genom Karelen, men den ryska numerära övermakten gjorde snart situationen kritisk. Ryssarna började belägra Viborg men gav snart upp – orsaken är okänd – och drog sig tillbaka.

Kriget avslutades med att Sverige och Ryssland slöt fred i Novgorod 1557; i avtalet stipulerades att stillestånd mellan länderna skulle råda i 40 år. Eftersom ingendera sidan behövde lämna ifrån sig territorium kan kriget betraktas som oavgjort.