Människan och giraffen

Eftersom jag råkar bo i Afrika det här året dyker det upp diverse frågor som är förknippade med den lokala faunan. Idag väljer jag ut en av dessa: hur har människan i historisk tid interagerat med giraffen? Även om giraffen bara finns i Afrika måste väl européer och asiater ha fått kännedom om detta märkliga djur i ett tidigt skede?

Jovisst. Giraffen har alltid fascinerat folk. Såväl egyptier i norr som sanfolket (bushmännen) i söder har avbildat djuret i sin konst. Det finns till och med klippmålningar av giraffer. Tack vare kontakter med Egypten kände även grekerna och romarna väl till giraffen. De kallade den camelopardalis, eftersom de trodde att den var en korsning mellan en kamel och en leopard, och när enstaka exemplar visades upp i det antika Rom väckte de stort intresse. Det vetenskapliga namnet på giraff är fortfarande Giraffa camelopardalis. Ordet giraff kommer för övrigt från arabiskans zarafa. Man brukar anta att araberna lånade ordet från ett afrikanskt folk men utvecklade ett uttal som skiljer sig så mycket från originalet att ordet inte går att spåra till sitt ursprung.

Under hela den romerska kejsartiden importerades giraffer från Afrika till Rom, men importen upphörde under medeltiden eftersom araberna erövrade Nordafrika och Mellanöstern – dessa var dock lika imponerade och beundrande som romarna varit och fortsatte därför att köpa in djuret från söder. På 1410-talet, när Mingdynastins kejsare skickade ut flottstyrkor över Indiska oceanen, sändes en giraff hela vägen från nuvarande Kenya till Kina. Det finns bevarade kinesiska djurmålningar från Mingdynastins era, vilka bevisar att kineserna på denna tid visste exakt hur giraffer såg ut. Även den giraff som överlämnades som gåva till Lorenzo de’Medici i Florens 1486 blev en levande sevärdhet i sin nya omgivning. Så sent som på 1820-talet var ankomsten av en giraff till Paris en första rangens nyhet.

Afrikanerna själva jagade inte bara giraffer för att exportera till nyfikna araber, européer och kineser. Många giraffer dödades för köttets skull. Svansen användes till bland annat arm- och halsband och som flugsmälla. Huden kom till bruk i tillverkningen av trummor och sandaler, och det hände att man rökte giraffhud för att få stopp på näsblod. Giraffsenor har använts som strängar i musikinstrument. Det som verkligen utsatte girafferna för fara var dock utvecklingen på 1800- och 1900-talen: dels västerlänningarnas storviltjakt (eftersom girafferna är stora, fredliga växtätare är de lätta att hitta och döda), dels miljöförändringar som har lett till att skog- och savannområden har minskat i omfattning.