Hur gammal är gaffeln?

Jag får ofta denna fråga av folk som besökt medeltidsfester och kritiskt konstaterat att man bara fått sked och kniv att äta med – hade man inte gafflar på medeltiden?

Det beror på vilken del av Europa man syftar på. Gaffeln som sådan uppfanns långt före medeltiden. Olika typer av gafflar för mathantering är kända från forntidens flodkulturer, från det gamla Egypten till det gamla Kina. Gafflar förekom även i antikens Grekland, men varken där eller i Främre Orienten tycks man primärt ha brukat dem som vi gör, utan snarare i matlagningen och vid uppläggning av mat. Så var även fallet i den romerska republiken och i det tidiga kejsardömet – men sedan hände något.

Ingen vet exakt när och var, men det anses säkerställt att folk i östra delen av romerska riket senast på 300-talet e.Kr. använde gafflar när de åt. Vissa hävdar att detta gick tillbaka på äldre grekisk praxis, men något sådant kan inte bevisas. Under alla omständigheter spred sig bruket av gaffeln som bordsbestick i östra medelhavsvärlden och Främre Orienten under tidig medeltid.

Äran av att ha introducerat gaffeln i Västeuropa går förmodligen till den bysantinska (östromerska) prinsessan Theophanu, som var gift med den tysk-romerske kejsaren Otto II. Theophanu skall ha brukat en gaffel vid en kejserlig middag år 972, vilket gjorde gästerna förbryllade. Hennes exempel ledde inte till efterföljd. Vikingatida nordbor gjorde också bekantskap med gafflar under resor till Konstantinopel, men utan att detta fick några kulturella effekter. Ett par sekler senare, under hög- och senmedeltid, hade gaffeln dock blivit vanligt förekommande i Italien, där banden till östra Medelhavets hamnstäder var starka. I övriga Västeuropa dröjde det mycket längre innan gaffeln blev ett standardbestick. I Frankrike lät gaffeln vänta på sig till 1500- och 1600-talen och i många andra länder slog den igenom först på 1700-talet.