Varför tvingades Sokrates tömma giftbägaren?

Det torde ingå i allmänbildningen att den grekiske filosofen Sokrates dömdes att begå självmord av Athens ledare, och att han år 399 f.Kr. tömde den föreskrivna giftbägaren – allt nogsamt redogjort för av lärjungen Platon. Men varför? Vad hade Sokrates gjort som var så förfärligt?

Dödsdomen mot Sokrates måste ses i ljuset av det nyligen avslutade peloponnesiska kriget, i vilket Athen lidit nederlag mot ärkerivalen Sparta. Den athenska demokratin hade därmed blivit ifrågasatt, och statens ledning befann sig i en ovanligt utsatt position. Toleransen mot oliktänkande, i synnerhet folk som öppet hyllade det spartanska styrelseskicket, var låg. Att döma av vad vi kan läsa oss till i Platons dialoger tillhörde Sokrates de kritiker som ofta och gärna påpekade demokratins brister, samtidigt som han gjorde en uttrycklig poäng av att vara en lojal athenare. Sokrates samhällskritik – till exempel hans slutsats att de athenare som påstod sig vara bäst och visast i själva verket inte visste något alls – ledde till allt större irritation från regimens sida.

Sokrates ställdes inför rätta, befanns skyldig till brottsliga handlingar och anmodades att själv föreslå ett straff. Under hela rättegången uppvisade Sokrates en trotsig attityd som ideligen förvärrade hans egen situation. Som exempel kan nämnas hans förslag till straff: att staten skulle ge honom lön och fria måltider för resten av livet, som tack för att han ihärdigt arbetade på att förbättra samhället genom kloka påpekanden. Domstolens medlemmar blev till slut så uppretade att de dömde honom skyldig till att ha förfört den athenska ungdomen och att inte ha trott på statens gudar. Straffet var döden.

Icke desto mindre hade Sokrates lätt kunnat fly. Platon och Xenofon, som var samtida vittnen, är överens om att flyktmöjligheterna var legio eftersom filosofens många lärjungar och beundrare lätt kunde muta fångvaktarna. Men Sokrates motsatte sig inte domen. Han var en lojal athenare som stod fast vid statens domar och valde därför att tömma giftbägaren. (I Platons dialoger finns utförliga redogörelser för varför Sokrates frivilligt gick in i en död som han med liten ansträngning hade kunnat slippa.)