Krig-i-sikte-krisen

I handböcker om 1800-talets historia nämns en idag föga känd kris med det besynnerliga namnet ”krig-i-sikte-krisen”. Vad var det för konflikt? Vad föranledde den?

Krisen ägde rum 1875 och berodde på att den tyske rikskanslern Otto von Bismarck oroades av att den tredje republikens Frankrike snabbt återhämtade sig från nederlaget i kriget mot Tyskland 1870–1871. Den franska krigsmakten rustades kraftigt upp, och Bismarck misstänkte att det yttersta målet var att återta Elsass-Lothringen, som fransmännen tvingats lämna ifrån sig 1871. Alltså beslöt han sig för att starta en kampanj med målet att utrikespolitiskt isolera Frankrike och förmå staten att bromsa upprustningen. Så skedde genom att kanslern ryckte i en av sina journalistiska trådar, Constantin Rössler. Denne publicerade den 8 april 1875 en artikel i tidningen Post med rubriken ”Ist Krieg in Sicht?” (”Är krig i sikte?”). Artikeln följdes av många andra med samma budskap: om Frankrike inte upphörde med sin uppenbarligen krigssyftande upprustning skulle Tyskland kanske tvingas inleda ett preventivkrig i självförsvar.

Bismarck hoppades att tidningskampanjen skulle avslöja hur de andra stormakterna, främst Ryssland, ämnade ställa sig i en tysk-fransk konflikt. Svaret lät inte vänta på sig: i omvärlden reagerade man negativt på den tyska kampanjen. Britter och ryssar lät förstå att de skulle ställa sig på Frankrikes sida i händelse av ett tyskt angreppskrig mot landet. Bismarck drog slutsatsen att den bästa och säkraste utrikespolitiska kursen för Tyskland hädanefter var en försiktig maktbalanspolitik med diplomatiska, inte militära, förtecken.