Holodomor

Jag har fått en fråga om massvälten i Ukraina 1932 och 1933, den händelse som brukar refereras till som holodomor (”hungerutrotning”). Var det ett regelrätt folkmord riktat mot ukrainarna, eller berodde katastrofen på något annat? Hur många fick sätta livet till?

Idag menar flertalet forskare att mellan 2,5 och 7,5 miljoner människor, flertalet ukrainare, på ett eller annat sätt miste livet till följd av massvälten. Bristen på dokumentation gör det svårt att komma närmare en slutgiltig dödssiffra, vartill kommer att det är besvärligt att avgöra hur många dödsfall som skall räknas till katastrofen. De många sjukdomsfallen i 1930-talets Ukraina utgör ett exempel på problemet: de som avled i sjukdomar dog ju inte av svält, men de kan mycket väl ha varit drabbade av undernäring, vilket försvagade kropparna och gjorde dem mer mottagliga för bakterier och virus.

Den största debatten har handlat om huruvida svälten var ett medvetet massmord, beordrat av Stalin, eller om den berodde på en kombination av naturliga orsaker och politiska misstag av sovjetledningen. De som tolkar holodomor som ett folkmord uppfattar svältkatastrofen som ett försök från Stalins sida att krossa ukrainarnas motståndsvilja genom att tillfoga dem ett så stort demografiskt dråpslag att landet permanent säkrades för sovjetmakten. Som belägg för denna uppfattning framförs bland annat myndigheternas stopp för utländska makters försök att sända livsmedel, deras vägran att låta folk flytta till områden med mer mat och deras konfiskation mat från ukrainska hushåll. Att alla forskare och nationer inte har accepterat denna tolkning beror huvudsakligen på att entydig dokumentation om en vilja till folkmord från Stalins sida saknas.

En alternativ förklaring till katastrofen pekar på Stalins ekonomiska politik, som prioriterade industrierna i städerna före utvecklingen på landsbygden, detta samtidigt som landsbygdens problem förvärrades till följd av den påtvingade kollektiviseringen av jordbruket. Stalin trodde att kollektiviseringen skulle leda till en produktivitetsökning, men istället blev resultatet att många bönder reste sig i revolt, något som förvärrade en redan spänd situation. När den första femårsplanen sjösattes blev problemen ännu större. Dåliga kunskaper och brist på rutin gjorde att mycket spannmål antingen förblev oskördat eller försvann i hanteringen i ett senare skede.

Ovanstående förklaring lägger skulden på det kommunistiska systemet och administratörernas – med Stalin i spetsen – allmänna inkompetens. De som går ett steg längre och argumenterar för att det rörde sig om folkmord menar att Stalin utnyttjade de uppkomna problemen till att knäcka Ukraina. De ukrainska bönderna och stadsborna skall ha särbehandlats negativt i slutet av 1932 och under 1933, med målet att permanent försvaga regionen och utbreda det sovjetryska väldet på den ukrainska nationalismens bekostnad. Till de forskare som ställer sig bakom folkmordstolkningen hör Raphael Lemkin, Adam Jones, Norman Naimark och Timothy Snyder.

Att entydigt bevisa folkmordsintentioner i Kreml är dock vanskligt. Vissa forskare, som Robert Conquest, har valt en mellanlinje: enligt denna var holodomor förvisso ett medvetet massmord från Stalins sida, men det var inte ett folkmord. Snarare än en attack mot det ukrainska folket var det ett led i den kommunistiska kollektiviseringspolitiken. Ideologins fiender i bondeleden, oavsett etnisk härkomst, skulle krossas samtidigt som jordbruket reformerades och alla tillgängliga resurser satsades på den tunga industrin. Det sistnämnda var, menar Conquest med flera, den verkliga boven i dramat. Andra forskare har konstaterat att svälten inte bara drabbade etniska ukrainare utan regionens befolkning överhuvudtaget – även moldaver, polacker, tyskar, med flera, råkade illa ut, eftersom de bodde där de bodde.

Det bör framhållas att vissa har förnekat katastrofen. Hit hör i första ledet politiker och opinionsbildare i Ryssland, men också västerländska journalister, exempelvis Walter Duranty, som var verksam i Ryssland för New York Times räkning på 1930-talet. Åtskilliga ledande kommunister i Ukraina har under de senaste decennierna bestämt förnekat att folk medvetet svältes till döds. I november 2006 lagstiftade dock det ukrainska parlamentet om att holodomor skall uppfattas som folkmord. Samtidigt kriminaliserades förnekandet av katastrofen.