Var ”Nattvakten” ett misslyckande?

Idag vänder jag mig mot en konsthistorisk fråga. En av 1600-talets mest berömda tavlor, Rembrandts Nattvakten, sägs ha varit ett dunderfiasko som beställarna var missnöjda med, vilket ledde till att konstnärens karriär fick sig en rejäl törn. Kan det verkligen vara sant?

Jag fick lära mig samma sak på gymnasiet. När jag några år senare kom till Amsterdam och hörde en guide föreläsa om tavlan på Rijksmuseum fick jag höra motsatsen – att tavlan var en succé och att alla var nöjda med den. När man granskar litteratur och källor om tavlan står det snart klart att den nederländska guiden hade rätt.

Tavlan, som egentligen heter Kapten Frans Banning Cocqs och löjtnant Willem van Ruytenburchs skyttekompani bereder sig att marschera iväg, målades 1642. Enligt vad vi tror oss veta beställdes tavlan av kaptenen och sjutton medlemmar av kompaniet, och i ett senare skede målades 18 namn in på tavlan (allt som allt syns 34 personer på tavlan). Den (falska) historia jag fick höra som ung gick ut på att många av dessa 18 betalande kunder var sura över att de knappt synes i tavlans ljusdunkel, medan kaptenen och löjtnanten syntes desto bättre. I de skrifter som överlevt från 1600-talet står emellertid ingenting om att tavlan skulle ha drabbats av kritik. Tvärtom – alla tycks ha varit nöjda, särskilt kapten Cocq, som beställde en personlig akvarellkopia.

På grund av en omfattande museirenovering hängde Nattvakten länge på en temporär utställningsplats, men sedan förra året kan den åter beskådas på sin traditionella plats i Rijksmuseum. Tillsammans med Fästningen Bredas kapitulation av Velázquez, som hänger i Pradomuseet i Madrid, står den i en klass för sig bland soldatskildringar från trettioåriga krigets dagar.