Fimbulvintern år 536 e.Kr.

Jag har på sistone fått flera frågor om betydelsen av den stränga ”fimbulvinter” som skall ha drabbat stora delar av världen år 536 e.Kr. och de närmaste åren därefter. Enligt en hypotes som bland annat har lanserats av arkeologiprofessorn Bo Gräslund speglar berättelserna om fimbulvintern i nordisk mytologi minnen från denna ovanligt kalla tid, vars usla klimat förorsakades av ett vulkanutbrott. Är det korrekt att anta att romarrikets fall var en indirekt följd av denna köldperiod? Startade folkvandringarna när det blev ont om mat norr om imperiets gränser?

Mina kunskaper om klimatologi och vulkanutbrott är alldeles för små för att jag skall våga uttala mig om det sannolika i att 536 års händelser fastnade i det nordiska folkminnet, men när det gäller de eventuella politiska och militära följdverkningarna tillåter jag mig att vara skeptisk. Folkvandringstiden inleddes redan på 370-talet, som en omedelbar följd av den visigotiska flyktingströmmen efter hunnernas ankomst till Svarta havsområdet. Västromerska rikets decentralisering och slutliga fall ägde rum på 400-talet. Detta var alltså redan historia år 536. Faktum är att romerska riket i öster (Bysans) befann sig i kraftfull expansion i mitten av 500-talet. Kejsar Justinianus I och hans general Belisarius återerövrade Nordafrika från vandalerna, Italien från ostrogoterna och en bra bit av Spanien från visigoterna, detta samtidigt som de förde krig mot sasaniderna i Iran. Lägg därtill att imperiets resurser var i så gott skick att imponerande byggnadsverk, som Hagia Sofia i Konstantinopel, kunde uppföras, och det blir omöjligt att tillskriva en eventuell klimatförsämring skulden för imperiets påstådda kräftgång.

Den verkligt allvarliga stöten mot romerska riket kom långt senare, är väl känd och var av militär natur. I början av 600-talet utsattes östra Medelhavets provinser för upprepade krig från först perser och sedan araber, vilket ledde till stora permanenta förluster av land och inkomster.