Royal Suédois

Den franske kungen hade på 1700-talet ett regemente kallat Royal Suédois, som ursprungligen skapats av svenska krigsfångar efter ett slag under sent 1600-tal. Vilken drabbning var det? Jag hittar inget om ett sådant krig när jag läser om de politiska turerna under Karl XI:s tid.

Så lyder en fråga som jag fick i onsdags. Här är svaret.

Kriget ifråga var pfalziska tronföljdskriget (1688–1697), som utkämpades mellan Ludvig XIV:s Frankrike och en koalition av fiender (”stora alliansen”), som allierade sig med varandra för att i maktbalansens intresse blockera för ytterligare franska landvinster. Sverige var en av de minst entusiastiska alliansbröderna och kan närmast betecknas som ”allierad men icke-krigförande”. Omkring 6 000 svenska soldater och 12 örlogsfartyg avdelades till kriget såsom hjälptrupper, men redan efter några år drog sig Sverige, liksom Danmark, ur konflikten.

De svenska hjälptrupperna deltog på Nederländernas sida i slaget vid Fleurus den 1 juli 1690, där de befann sig på vänstra flygeln. Fransmännen vann en övertygande seger och många svenskar stupade. De överlevande, omkring 500 man, togs som krigsfångar. Till dessa hörde för övrigt Magnus Stenbock, som vid denna tid bar rangen av överstelöjtnant. Såsom var brukligt erbjöds krigsfångarna att träda i fransk tjänst, vilket en hel del också gjorde. Dessa soldater blev kärnan i det nya regementet, som från 1694 hade Erik Sparre som överste.

Regementet fortsatte att existera ända till franska revolutionen (den siste svensken lämnade det 1792), från 1742 med titeln Royal Suédois, ”Kungliga svenska”. Det bör påpekas att långt ifrån alla soldater i regementet var svenskar, även om många av dess officerare var det. Både Axel von Fersen d.ä. och Axel von Fersen d.y. tjänstgjorde tidvis i Royal Suédois.