När dog frankiskan ut?

Det sägs att nederländska är en efterföljare till frankiska, men när och hur upphörde frankiskan att talas i Frankrike? När upphörde överklassen att tala frankiska? Hade Karl Martell frankiska som modersmål? Karl den store?

Denna fråga trillade in i mejlboxen härom dagen. Det är helt korrekt att uppfatta dagens nederländska, inklusive flamländska och diverse nederländskan närstående tungomål i Luxemburg och Tyskland, som ättlingar till frankiska. Så långt kan vi följa språkutvecklingen i skriftliga källor, låt vara att de är sparsamma. För Frankrike är källäget sämre.

Frankerna byggde upp sitt rike genom olika typer av erövringar och ockupationer. Från kärnlandet vid Rhen och i nuvarande Belgien expanderade de under decennierna kring 500 i nuvarande Frankrike, men de bosatte sig inte i hela landet. Söder om Loire lät de frankiska kungarna biskopar och andra stormän sitta kvar och härska å deras vägnar. Här påverkades det gallo-romerska språket obetydligt av den frankiska erövringen. I landskapen vid Seine bosatte sig däremot många frankiska stormän, och de fortsatte att tala sitt språk. Till kontinuiteten bidrog att frankerna i flera sekler hade omfattande jordegendomar, på vilka de ofta vistades, i det ursprungliga frankiska språkområdet längre norrut. Följden blev att nuvarande norra Frankrike var ett trespråkigt land på 600- och 700-talen: det frankiska överskiktet hade frankiska som modersmål, de besegrade talade fornfranska (det vill säga den variant av vulgärlatin som senare blev franska) och båda folkgrupper använde latin som skriftspråk. Successivt övergick de frankiska stormännen till att tala undersåtarnas språk, varvid dagens språkgräns mellan romanska och germanska språk i Västeuropa började etableras. Väl att märka fortsatte de dock att hänvisa till sitt tungomål som det egna, ”frankiska”, språket. Det är därför”franska” syftar på ett romanskt språk trots att ordet går tillbaka på en germansk språkbenämning.

Bristen på frankiska texter gör det omöjligt att avgöra när övergången från frankiska till franska ägde rum, men vi har vittnesuppgifter om att det på 800-talet hade blivit mycket svårt för folk från de öst-och västfrankiska rikena (dagens Tyskland och Frankrike) att förstå varandra på politiska möten. Vissa forskare menar att frankiska fortsatte att brukas som ett andraspråk av ämbetsmän i norra Frankrike så sent som på 850-talet och att det slutligen försvann först på 900-talet, men inget av detta kan beläggas.