Abraham Broderssons öde

I vissa historieböcker nämns en man vid namn Abraham Brodersson i förbigående. Han skall ha levt under Kalmarunionens första tid och gått ett oblitt öde till mötes. Vem var han, och vad hände med honom?

Till börden var han hallänning, tillhörig en släkt som förde ett tjur- eller oxhuvud i vapnet. Enligt rykten var han älskare till drottning Margareta, Kalmarunionens arkitekt, men även om detta är en överdrift står det klart att han var en av hennes närmaste allierade. Under belägringen av Stockholm 1393–1394 var Abraham Brodersson befälhavare för drottningens trupper; senare ledde han Kalmarunionens knektar på Gotland.

Men det var som privatperson han blev beryktad och fruktad. Genom sin ställning som hövitsman på Varberg och Laholm kontrollerade herr Abraham hela Halland, varifrån han med en brutal energi expanderade både i Danmark och i Sverige, särskilt i Småland. Hans ansamling av guld och gods, allt som allt bortåt 200 gårdar, tillgick inte sällan på ett vis som mer påminner om rovriddarens än den hederlige affärsmannens. Men herr Abraham var drottningens lojale undersåte och kunde därför unna sig att ignorera lagens bokstav. Margareta såg genom fingrarna.

Likväl slutade det illa. De närmare omständigheterna lär aldrig kunna utredas, men vi har en ramberättelse. Abraham Brodersson deltog i kung Eriks fälttåg på ön Als under sommaren 1410. Stillestånd slöts och striderna upphörde. Då, plötsligt, arresterades herr Abraham på kungens order, dömdes till döden och halshöggs den 27 augusti. Som formellt skäl angavs senare att Abraham Brodersson brutit mot stilleståndsavtalet genom att våldta en kvinna.

Anklagelsen kan mycket väl vara med sanningen överensstämmande, åtminstone att döma av vad vi vet om hallänningens karaktär. Men Abraham Brodersson hade gjort sig skyldig till åtskilliga illgärningar tidigare utan att ha riskerat så mycket som en tillrättavisning. Historikerna har därför inte kunnat låta bli att spekulera om politiska och ekonomiska motiv för avrättningen. Kung Erik hade ett gyllene tillfälle att eliminera en av Nordens mäktigaste män, en av de riddare som hindrade honom från att utsträcka sin faktiska makt över östra Danmark och södra Sverige. Dessutom var Abraham Brodersson rik, och kungen dröjde inte med att dra in den dödes gods till kronan. En del av förmögenheten överlämnades visserligen efter några år till arvingarna, men skymfen var ett faktum. I senare svensk tradition – den som växte fram efter det att striderna mot kung Erik blossat upp på 1430-talet – skulle Abraham Brodersson tecknas i ljusa färger, som en god och tapper riddare som hade oturen att komma i vägen för tyrannen på tronen.