Uttrycket kälkborgare

Varifrån kommer uttrycket kälkborgare? Frågan nådde mig igår, och här är svaret:

Ordet kan spåras tillbaka till 1790-talet men kan mycket väl vara äldre. Det betyder ordagrant ”borgare i Kälkestad”, ett ortnamn som  åtminstone sedan 1600-talet har brukats i allehanda svenska talesätt (belagt 1675). Det Kälkestad som går igen i beteckningen kälkborgare är en fiktiv småstad vars tämligen obildade invånare sägs utmärka sig för sin upptagenhet med oväsentliga småsaker, som skvaller. Just denna bibetydelse framträder dock först på 1800-talet, och orsaken är välkänd.

Bakom de svenska 1800-talshistorierna om Kälkestad och kälkborgare ligger en bred internationell tradition med rötterna i antiken, då liknande skämt cirkulerade om den grekiska staden Abdera. Den närmaste förlagan till Kälkestad är den likaså fiktiva tyska staden Schilda. Redan på 1500-talet publicerades en bok om invånarna, Schiltbürger, som inspirerade till ytterligare böcker. År 1813 översattes en av dessa till svenska av Vilhelm Fredrik Palmblad och fick titeln Kelkborgarnes krönika. Därefter kom beteckningen kälkborgare att användas som en ringaktande term för småborgare och småsinta i allmänhet, ungefär som orden spetsborgare och bracka.