Hereward the Wake

Efter bloggen om jungfru Marian fick jag en fråga om hur fiendskapen mellan normander och saxare avspeglades i den gamla Robin Hoodlegenden. Sanningen är att den inte avspeglades alls utan är ett 1800-talsinslag som introducerades av Walter Scott i romanen Ivanhoe. Originalskurkarna i historierna om Robin Hood är lokala abbotar och sheriffer utan annan etnisk markör än vad vi skulle kunna kalla ”korrupta översittare”.

Men det fanns ett antal föregångare till Robin Hood i den engelska berättelsefloran, och i en av deras historier möter vi fiendskapen ifråga. Personen lystrade till namnet Hereward och brukar oftast refereras till som ”Hereward the Wake”. Han var en stridbar anglosaxare som redan före Vilhelm Erövrarens invasion 1066 hade tvingats fly från sitt hemland. Sedan normanderna tagit makten upprättade han en bas i det vattensjuka landskapet i trakten av Ely och levde efter egna lagar. År 1071 plundrade han klostret i Peterborough. Vilhelms soldater jagade bort honom och hans band året därpå, varefter Hereward försvinner hur historien.

Fortsättningen är alltså okänd. Vi kan inte utesluta att Hereward försonades med kungen och är identisk med någon av de män med samma namn som senare uppträder som jordägare i Lincolnshire och Fenlandområdet. Kring Herewards dåd spanns emellertid en väv av legender som påminner om historierna om Robin Hood. Dessvärre är det idag omöjligt att idag avgöra hur mycket av allt detta som är sanning och hur mycket som är lögn. Mängder av stilinfluenser sammansmälte i Hereward-traditionen: här finns element från fornnordiska sagor såväl som inflytande från högmedeltida fransk epik.