Fort Jesus

I min återkommande serie om historiska sevärdheter i mitt nuvarande närområde – Kenya – har idag turen kommit till Fort Jesus i Mombasa, landets näst största stad. För den som inte på förhand vet vad som väntar kommer fortet som en stor överraskning. Den imposanta 1500-talsfästningen hade lika gärna kunnat ligga i Syd- eller Västeuropa, där den hade smält in i mången gammal stadskärna, men nu ligger den istället på Mombasaön vid Indiska oceanen som ett stycke tidigmodernt Europa som hamnat fel. Varför?

Orsaken är att söka i den spanske kungen Filip II:s vilja att stärka försvaret av det vittomfamnande portugisiska kustimperiet vid Indiska oceanen. Portugiserna hade byggt upp sitt välde efter Vasco da Gamas resor på 1490-talet och kontrollerade på 1500-talet mängder av städer och handelsstationer ända bort till Moluckerna. Men imperiet var hotat av många fiender, inte minst de osmanska turkarna, och sedan Filip tagit kontroll över Portugal beslöt han sig för att värna besittningarna efter bästa förmåga. Ett av de mest anslående resultaten var Fort Jesus i Mombasa, navet i det portugisiska Östafrika.

Mannen bakom arkitekturen – en stark bastion med 15 meter höga murar, som från luften ser ut som en människa med händer och fötter – var italienare och hette Giovanni Battista Cairati. Fästningen restes på 1590-talet och har allt sedan dess mött besökare som kommit till Mombasa från havet i öster. I ett sekel fungerade Fort Jesus som avsett, och den fiende som önskade driva bort försvararna måste vara beredd att belägra borganläggningen i åratal. Olyckligtvis för Portugals män var araber från Oman fullt beredda att göra detta på 1690-talet, då portugiserna inte förmådde sända förstärkningar och proviant i tid. År 1698 föll Fort Jesus, sedan försvararna kämpat till sista man.

Därmed var inte fortets historia slut. Tvärtom. Araberna var lika måna om att hålla fästningen i gott skick som portugiserna varit. Faktum är att de höjde murarna med omkring tre meter och uppförde nya byggnader innanför dem. Följaktligen fortsatte anläggningen att attrahera flottstyrkor och belägrare. Alla ville inta fortet, kontrollera det och göra det ännu svårintagligare än förut. Fort Jesus bytte ägare upprepade gånger – portugiserna höll fästningen på nytt 1728–1729 – och hamnade till slut, 1895, i britternas händer (de använde det som fängelse till 1958), varefter det på fredligt vis övergick till Kenya. Fortet fungerar idag som museum och står sedan 2011 på Unescos världsarvslista.

Fort Jesus räknas som ett av de viktigaste militärhistoriska monumenten på den afrikanska kontinenten, med välbevarade lämningar efter portugiser, araber och britter. Förutom de bastanta murarna och den stora vattencisternen och brunnen vill jag särskilt framhålla de portugisiska 1600-talsteckningarna av fartyg, fiskar och människor som numera finns att beskåda i en särskild sal. På området står även portugisiska och brittiska kanoner uppställda, och den som så önskar kan studera arabiska koraninskrifter.

För bilder på Fort Jesus, se min hustrus blogg.