När uppfanns jungfru Marian?

Igår fick jag en fråga om när jungfru Marian introducerades i Robin Hoodlegenden. Faktum är att jag har forskat en hel del i ämnet (forskningen publicerades i boken Mannen från Barnsdale, som är slut på förlaget sedan länge). Här är, i sammanfattning, vad jag kom fram till.

Först och främst är det viktigt att skilja på Robin Hoodhistoriernas Marion/Marian och den Marion som förekommer i franska herdedikter (pastourelles) från högmedeltiden, till exempel i Adam de la Halles Jeu de Robin et Marion (ca 1283). Denna dikt har ingenting med Robin Hood att göra – den handlar om hur herdinnan Marion hotas av en riddare, men hon förblir lojal mot sin älskade Robin. Trots att våldtäkten är nära triumferar kärleksparet över riddaren. Vid något tillfälle inspirerade säkert namnet Marion någon engelsman till att inflika det i historierna om Robin Hood, men detta skedde i så fall långt efter det att legenderna om den fredlöse i Sherwoodskogen börjat utvecklas på 1300-talet.

Till saken hör att den kvinna som fyllde Marians/Marions roll i de äldsta engelska skådespelen och berättelserna om Robin Hood var en helt annan figur, den så kallade Majdrottningen. I de majfester som ägde rum i medeltidens Frankrike kom samma gestalt tidigt att förknippas med herdediktningens Marion, vilket kan ha underlättat överföringen av namnet till England. Som exempel kan nämnas att den engelske poeten John Gower kände väl till det franska majfestparet Robin och Marion. I dennes Mirour de l’omme, ett diktverk på franska om synder och dygder från 1370-talet, förekommer Robin och Marion inom ramen för lantliga fester.

Den förste som nämner både Robin Hood och Marian/Marion i samma sammanhang är poeten Alexander Barclay, kort tid efter 1500. I den fjärde av de ekloger som vidhänger verket Ship of Fooles skriver han: ”någon glad sång om Jungfru Marian eller annars om Robin Hood”. Observera att Barclay inte nämner Jungfru Marian ”och” Robin Hood utan skriver ”eller annars” (eng. or els). Gestalterna bebodde alltså fortfarande två olika legendsfärer, vilka höll på att närma sig varandra. År 1531 förekom Marian för första kända gången i ett lokalt Robin Hood-skådespel från Cleeve Prior i Crowle.

Som majkonung och majdrottning presiderade Robin Hood och Jungfru Marian därefter över 1500-talets engelska vår- och försommarfester.

Nästa steg i utvecklingen ägde rum i 1590-talets London, där Robin Hood gjordes till föremål för mer genomarbetade dramatiska experiment än förut. Enkelt uttryckt tog de elisabetanska dramatikerna – framför allt Anthony Munday – Robin Hood från de fattiga och gav honom till de rika. Från att ha varit en bondsk rövare och folkhjälte blev Robin Hood en adelsman, och när han steg i graderna följde Marian med. I Mundays skådespel från 1598 och 1599 uppträder Robin som earl av Huntingdon och Jungfru Marian som Matilda, dotter till Robert FitzWalter. Enligt en tradition från tidigt 1300-tal hade denna Matilda varit hett åtrådd av Rikard Lejonhjärtas bror, den blivande kung Johan utan land. Denna tradition fogade nu Munday till legenderna om Robin Hood. I ett av Mundays skådespel följer Matilda sin älskade Robin ut till Sherwoodskogen, där hon antar namnet Marian.

Ett annat exempel på hur Marian förädlades i takt med Robin är skildringen av henne i Michael Draytons diktverk Poly-Olbion (1622). Hos Drayton blir Marian en engelsk Artemis och Diana, en nära nog gudomlig naturmänniska som vandrar omkring i vildmarken med pil och båge. Hon är ”skogarnas härskarinna” (soveraigne of the Woods), en värdig partner till Robin Hood. Ett sekel senare hade hon tagit steget in i operavärlden och förädlats ytterligare. I Robin Hood, An Opera (1730) är Marian/Matilda syster till kungen och föremål för en kamp mellan earlarna av Pembroke (skurken) och Huntingdon (Robin). Skurken får hjälten förklarad fredlös, men på slutet triumferar naturligtvis Robin Hood över sin motståndare.