Slåttagården

Hur såg vanliga svenskars omvärldsbild ut på 1800-talet? Visste man vilka folk som levde i Amerika, Asien och Afrika? Finns det bevarade bilder som illustrerar hur svenskar trodde att exempelvis indianer och turkar såg ut?

Ämnet är förvånansvärt dåligt utforskat, eftersom historiker har hållit sig till lättillgängliga skriftliga källor och därmed missat många andra lämningar av folkliga uppfattningar. Av utrymmesskäl kan jag inte lämna en större redogörelse för det samlade källäget i denna lilla blogg, men det är inte svårt att lyfta fram ett konkret exempel på bortglömda bilder.

Mitt exempel kommer från Hälsingland, närmare bestämt från Slåttagården i Ovanåkers kommun, långt från allfarvägarna, men inte alltför långt från den på konsthantverkstraditioner rika dalen vid Voxnan. Ursprungligen var Slåttagården inte en regelrätt gård utan ett vallvaktarboställe, men under 1800-talets lopp tillkom ytterligare byggnader, bland annat en bryggstuga och en kornlada. Det mest spännande tillskottet är vinterbyggningen. I det så kallade gubbarummet på ovanvåningen skapade Anders Peter Hedén år 1863 några märkliga, men av svensken i gemen helt okända, målningar.

Hedén målade sammanlagt fjorton fält. Här finns målningar föreställande turkiska janitsjarer, singaleser från Ceylon, ett par kalifornier, två egyptier, en indian och en man och en kvinna från Gona, en ort på Nya Guinea. En målning föreställer en slav i amerikanska Södern som blir piskad av en brutal slavägare, med undertexten ”SE PÅ DEN STACKARS SLAFVEN”. Den mest vågade målningen föreställer ”RENA KÄRLEKEN”, ett kärlekspar – mannen är helt naken, kvinnan nästan – som omfamnar varandra på ett sådant sätt att det inte är svårt att förstå varför ”gubbarummet” blev barnförbjudet. Dessutom gjorde Hedén en målning av Gustav III.

Målningarna i Slåttagården, som väl att märka inte ingår i hälsingegårdarnas Unesco-världsarv, erbjuder oss ett hisnande titthål in i en svensk målares och beställares fantasi och kunskapsområde i mitten av 1800-talet.