Den arabiske kejsaren av Rom

Det sägs att Rom firade sitt tusenårsjubileum medan en arab var kejsare i staden. Vem var det? Vad vet vi om honom?

Kejsaren lystrade till namnet Philippus och brukar ofta kallas Philippus Arabs (”Filip araben”). Han härstammade från Syrien; födelseorten låg omkring nio mil sydöst om Damaskus. Att han kallades ”araben” beror på att den romerska provins i vilken han såg dagens ljus hette Arabia. Philippus var emellertid fullt integrerad i det romerska kulturella och politiska systemet och gifte sig med dottern till en guvernör. Tack vare stödet från brodern Priscus avancerade han på ämbetsmannaskalan under kejsar Gordianus III och blev praetorianprefekt år 243, under ett krig mot sasaniderna i Iran. När kejsaren avled under oklara omständigheter påföljande år uppsteg Philippus på tronen.

Efter att ha slutit fred med sasaniderna begav sig Philippus mot Rom för att säkra maktinnehavet, något som även skedde år 244. Han ömmade om goda relationer med senaten men fick samtidigt problem till följd av stora utgifter, som han sökte täcka med skattehöjningar och drastiskt sänkta tributavgifter till folken norr om Donau. Det senare ledde till oro bland vissa stammar, men Philippus besegrade dem år 246. Två år senare presiderade han över de festligheter som firades för att markera att staden Rom var tusen år gammal. Det är främst för denna fest – med gladiatorer, vilddjur, med mera – som Philippus har blivit ihågkommen.

I slutet av 248 fick Philippus allt större bekymmer. Armébefäl och andra oppositionella reste sig i flera provinser, bland annat som en reaktion på skattetrycket, samtidigt som grannfolken tog chansen att invadera. Kejsaren sände Decius att återställa ordningen vid Donau, men det slutade med att denne – sedan han gjort vad han satt ut för att göra – själv lät sig hyllas som kejsare och tågade mot Rom för att störta Philippus. I september 249 mördades denne och efterträddes av Decius.