Länsbokstäverna

Hur fick länen sina bokstavsbeteckningar? Varför blev Kalmar H, Blekinge K och Kronoberg G? Vad betyder bokstäverna?

Mellan 1906 och 1973 fungerade länsbokstäverna som registreringsbeteckning på motorfordon, och det är så flertalet äldre och medelålders svenskar minns dem – de fyllde en praktisk funktion vid registreringen, och de blev populära eftersom man ständigt såg dem i trafiken. Idag saknar dock bokstäverna officiella funktioner. Min mor, som är småländska, har berättat för mig att man i Småland skämtade om att bokstäverna var länkade den kyrkliga tendensen i respektive län. Jönköpings F stod för Frikyrklig, Kalmars H för högkyrklig, Kronobergs G för gammalkyrklig. I Malmöhus län (M) skämtades det ibland om att L (Kristianstads län) stod för Livsfara eller Lantbrukare. Men i själva verket betydde bokstäverna ingenting. När bilismen utvecklades i början av 1900-talet tilldelades de länen i turordning (man gick söderut från Stockholm och därefter norrut genom Västsverige mot Norrland), varför det inte är någon slump att alfabetets bokstäver ligger intill varandra på länskartan. Att vissa bokstäver valdes bort, till exemel J, Ä och Ö, berodde på att de påminde så mycket om andra att det fanns en uppenbar förväxlingsrisk. Bristen på bokstäver gjorde att vissa län fick bokstavskombinationer, som BD (Norrbotten), och i folkrika län fanns det så många bilar att man av praktiska skäl skapade nya nummerserier genom att lägga till ett A efter länsbokstaven. Detta medförde att vissa bilar i Stockholmstrakten hade registreringsskyltar som började med AA och att man kunde se kombinationen MA i Malmö.

Folkliga tolkningar likt de ovanstående småländska och skånska exemplen har möjligen uppkommit i skolvärlden, när man sökte memorera bokstäverna genom ramsor och andra knep. Vi bör också räkna med att man inom folkhumorn inte har kunnat låta bli att uppfinna nedsättande betydelser för grannlänens bokstäver.