Vilken Lothar döljer sig bakom Lothringen?

Det landskap som på franska kallas Lorraine och på tyska Lothringen går uppenbarligen tillbaka på egennamnet Lothar. Vilken Lothar? Det har funnits ett antal potentater med detta namn i Frankrike och Tyskland.

Både Lorraine och Lothringen stammar från Lotharingia, en riksbenämning som mycket riktigt ytterst bottnar i namnet Lothar. Den historiska bakgrunden är att söka i de frankiska riksdelningar som ägde rum på 800-talet, efter kejsar Ludvig den frommes död år 840. Ludvig hade ett flertal söner, vilka både före och efter faderns död ägnade mycken möda och energi åt att kriga mot varandra om kontrollen över västeuropeiska territorier. Genom fördraget i Verdun år 843 erhöll Ludvigs äldste son Lothar I ett långsmalt rike som sträckte sig från Nederländerna till Italien, vilket refererades till som Francia Media (”Mellanfrankiska riket”) – men det är inte denne Lothar som har gett upphov till termen Lotharingia. Benämningen stammar istället från en av Lothar I:s söner.

Kort tid innan han avled år 855 delade Lothar I upp sitt oformliga kungarike mellan sönerna Ludvig II, Lothar II och Karl. Ludvig II fick Italien och Karl ett stort område i dagens sydöstra Frankrike, inklusive Provence, medan Lothar II fick den nordliga återstoden, som sträckte sig mellan nuvarande Nederländerna och Franche-Comté och mellan Maas och Rhen. Lothar II:s rike kallades på latin Hlotharii regnum, ”Lothars rike”, vilket utvecklades till Lotharingia.

På 900-talet kom Lotharingia att knytas till det östfrankiska rike som höll på att utvecklas till Tyskland, men det förblev i teorin en egen enhet till 959, då det delades i en övre (sydlig) och en nedre (nordlig) del. På 1100-talet övergick man till att endast använda termen Lotharingia om den övre, sydliga, delen, som lydde under hertigar med säte i staden Nancy. Den nedre, nordliga, delen av Lotharingia kallades länge Lothier för att omkring 1190 byta namn till Brabant.

Till följd av den fortgående fragmentariseringen av territoriet i smärre välden reducerades det geografiska område som hertigarna kontrollerade successivt. Många områden bröts ut från Lotharingia, exempelvis grevskapen Bar och Vaudémont och furstbiskopsdömena Metz, Toul och Verdun. Successivt kom därmed Lotharingia – alias Lothringen/Lorraine – att få de geografiska proportioner som området har haft under de senaste seklerna. År 1766 införlivades det i Frankrike.

Som avslutande anmärkning kan nämnas att termen Elsass-Lothringen, som ideligen dyker upp i redogörelser för tysk-franska krig och tvister på 1800- och 1900-talen, endast syftar på Elsass/Alsace och den nordöstra delen av Lothringen/Lorraine. Efter fransk-tyska kriget 1870–1871 lät tyskarna fransmännen behålla de södra och västra regionerna i Lothringen/Lorraine.