Water Music

Ett av den tysk-engelske kompositören Georg Friedrich Händels mest kända orkesterverk brukar refereras till som Water Music. Varför? Det ingår väl inga vattenbaserade instrument i orkestern?

Orsaken till det märkliga namnet är att söka i uruppförandets karaktär. Musikverket hade beställts av kung Georg I, som lyssnade till det under en båttur på Themsen på kvällen den 17 juli 1717. Kungen och en grupp vänner befann sig på en pråm, som med tidvattnets hjälp färdades från Whitehall till Chelsea, medan ett femtiotal musiker på en annan pråm framförde Händels nyskrivna musik. Händelsen rapporterades i Londontidningen Daily Courant, som noterar att många vanliga människor passade på att sätta sig i båtar och följa med de kungliga för att avnjuta gratiskonserten. Georg I var så förtjust över musiken att han lät orkestern spela om den minst tre gånger innan pråmen var tillbaka i Whitehall efter midnatt.

Det är osäkert hur stor del av de tre sviter som idag refereras till som Water Music som verkligen framfördes på Themsen 1717. Det dröjde några decennier innan verket publicerades, och inga vittnen har angett exakt hur lång tid det tog att framföra musiken. Vissa menar att endast de första och andra sviterna, eller bara den andra, spelades på pråmen, medan resten av Water Music skrevs i mitten av 1730-talet.

Musikens bestående popularitet har gjort att den blivit mytomspunnen. Den mest kända myten går ut på att Händel skulle ha komponerat Water Music för att blidka Georg I:s vrede. Innan Händel hamnade i England hade han varit anställd hos Georg i dennes egenskap av kurfurste av Hannover. Eftersom Händel lämnade denna tjänst för en ljusare framtid i London borde han, har man menat, ha fruktat för att råka i onåd när Georg ärvde den brittiska tronen och följde efter sin kompositör till andra sidan Engelska kanalen. Annorlunda uttryckt: Händel gjorde sitt allra bästa för att få den nygamle chefen på gott humör, med utmärkt resultat. Historien berättades första gången av John Mainwaring, som skrev en biografi om Händel år 1760, men forskare har tvivlat på att den är sann. För det första var det normalt för kompositörer och musiker att flytta mellan olika mecenater och uppdragsgivare, något kurfusten av Hannover var väl medveten om. För det andra borde både Händel och kurfursten ha känt till att det fanns en mycket stor chans att den senare skulle ärva den brittiska tronen, varför händelseutvecklingen inte kan ha kommit som en överraskning för någon.