Vincent van Goghs död

Hur dog Vincent van Gogh? Begick han självmord, blev han mördad, eller dog han till följd av en olyckshändelse?

En sak är säkerställd: van Gogh led av allvarliga hälsoproblem. År 1889, under en längre vistelse i Arles, blev han intagen på ett sjukhus och behandlad. Senare samma år sändes han till ett behandlingshem i Saint-Rémy, där han vilade ut och målade. I maj 1890 lämnade han hemmet, for till Paris och bosatte sig slutligen i Auvers-sur-Oise. Här upplevde van Gogh en sista produktiv period, men av de brev han sände till vänner och släktingar framgår att han fortfarande var väl medveten om sin mentala ohälsa.

Den 27 juli 1890 lämnade van Gogh sitt värdshus efter att ha ätit frukost. Familjen som ägde värdshuset blev orolig när han fortfarande inte hade kommit tillbaka vid skymningen. Då konstnären slutligen anlände vid 9-tiden på kvällen och gick uppför trapporna till sitt rum tycktes han må dåligt och ha ont i magen, men han var fåordig och ingen begrep vari hans problem bestod. Senare på kvällen, när värdshusvärden frågade van Gogh vad som hänt, förklarade konstnären att ”jag har försökt ta livet av mig”, varvid han visade på ett sår.

Under den påföljande natten berättade van Gogh att han hade gått iväg till ett vetefält som han under den sista tiden hållit på att måla av. På kvällen hade han avfyrat en revolver mot sig själv och svimmat. När han kvicknade till hade han letat efter vapnet för att avsluta självmordsförsöket, men förgäves. Vapnet var borta. Besviken hade han gått tillbaka till värdshuset.

Värdshusfolket tillkallade genast läkare och gjorde vad de kunde för att hjälpa den sårade konstnären. När ett par gendarmer anlände på morgonen upprepade van Gogh sin förklaring att han försökt begå självmord. Sedan anlände van Goghs bror Theo, som kontaktats genom telegram, och var med vid dödsbädden. Vincent van Gogh avled den 29 juli.

Detta är den vanliga versionen, som baseras på värdshusfolkets vittnesmål. Det är svårt att se en uppenbar tendens i berättelsen, eftersom vittnena saknade skäl att ljuga och van Gogh, som nämnts, led av en mentalsjukdom som dessvärre gjorde självmord till en akut risk. Icke desto mindre har självmordsdiagnosen betvivlats. I en biografi som publicerades 2011 påpekade Steven Naifeh och Gregory White Smith att det saknas goda argument för att konstnären verkligen tagit sitt liv. Vincent van Goghs konstnärliga produktion var på uppåtgående och hans kända inställning till självmord var att det var syndigt. De påpekade också det svårförklarliga i att van Gogh fått tag på ett dödligt vapen (som till råga på allt inte kunde återfinnas) och att han uppenbarligen vandrade hela vägen hem från vetefältet till värdshuset efter att ha skjutit sig i magen eller bröstet. Enligt Naifeh och Smith är det fullt möjligt att van Gogh istället dödades av en olyckshändelse. De spekulerar i att några pojkar i trakten hade en revolver, att de antagligen var fulla och råkade avfyra ett skott som gick rakt in i konstnärens kropp. Eftersom van Gogh var tämligen trött på livet och välkomnade dess slut hade han inget skäl att ge pojkarna problem och tog därför på sig skulden för händelsen. – Naifehs och White Smiths hypotes har inte vunnit allmän tilltro eftersom de uteslutande resonerar utifrån indicier och inte från fakta.