Karl den stores välde i öster

Hur långt österut sträckte sig Karl den stores kejsardöme? På vissa kartor dras gränsen för det karolingiska imperiet tvärs genom nuvarande Tyskland. På andra kartor hamnar östgränsen ända borta i Bosnien och Ungern.

Skillnaden beror på att vissa har valt att bara rita ut det faktiska imperiet, medan andra har inkluderat vasallfurstars områden. Den frankiska expansionen i öster medförde att flera slaviska folk, från Östersjön i norr till Adriatiska havet i söder, erkände Karl den stores välde, utan att därmed bli formella undersåtar till frankerhärskaren på samma sätt som folk i Sachsen och Italien. Den ledande härskaren över kroaterna i det område som sedermera kom att kallas Slavonien, Vojnomir, accepterade frankernas överhöghet och ställde trupper till deras förfogande.  På 790-talet nådde frankerhärarna till nuvarande Ungern, där avarerna härskat sedan 560-talet. Under en serie expeditioner krossades avarväldet av såväl franker som bulgarer, vilka ryckte fram från öster. Frankerna vann tillsammans med kroaterna en viktig seger i väster 796, och bulgarkhanen Krum (ca 803–814) besegrade avarerna i öster omkring 805. Gränsen mellan de inofficiella frankiska och bulgariska intressesfärerna löpte därefter längs floden Tisza.

De slaviska furstar i Centraleuropa som inte redan accepterat frankerväldet hade därmed ingen annan möjlighet än att foga sig i utvecklingen. I nordöst tycks Karls överhöghetsvälde ha sträckt sig till Oder och inkluderat hela Elbes omland, inklusive nuvarande Tjeckien. Det slovenska Karantanien införlivades helt och hållet med frankerriket och kom under medeltiden att räknas som en naturlig del av det tyska riket. De kroatiska furstarna i Dalmatien utsattes för hårt frankiskt tryck och hade senast omkring 803 accepterat Karl som högsta politiska auktoritet, med furst Višeslav (ca 800–ca 810) i Nin, en ort nära Zadar, som mellanhand. I sydöst kom gränsen för frankisk överhöghet att utgöras av de dåligt definierade gränszonerna mellan nuvarande Kroatien och Bosnien, möjligen med floden Cetina som yttersta gräns.