Sveberna i Portugal

Hur betydelsefulla var sveberna, det folkvandringstida folk som härskade i Portugal under tidig medeltid? Kan man se mycket av deras era i landet idag?

Nej. Svebernas långsiktiga inflytande var mycket begränsat. Dessutom låg deras huvudsakliga maktområde endast i en mindre del av Portugal, i norra delen av landet vid Braga. Framför allt dominerade de det angränsande spanska landskapet i norr, Galicien.

Sveberna ingick i den koalition som invaderade Pyreneiska halvön norrifrån år 409. De första åren efter invasionen blev svåra för landet. Våra samtida vittnen – Orosius (en hispano-romare från Braga, som lämnade halvön för Nordafrika 413 eller 414) och Hydatius (verksam i sin hembygd i Galicien, där han till slut blev biskop av Iria Flavia) – talar om omfattande förstörelse och ödeläggelse. Olympiodorus av Thebe berättar hur en hispano-romersk stad blev så plundrad på förnödenheter att befolkningen tvingades övergå till kannibalism för att några invånare skulle han en rimlig chans att överleva. Olympiodorus skrev visserligen från ett östmediterrant perspektiv men hade av allt att döma kommit i kontakt med förstahandsuppgifter under en vistelse i Rom 425. Efter en tids vandringar delades halvön, troligen år 411. De vandaliska hasdingerna och sveberna delade på kontrollen av Gallaecia (Galicien).

På 430-talet var sveberna det enda av 410-talets plundrarfolk som återstod på halvön; de övriga hade besegrats eller dragit vidare. Under det påföljande kvartsseklet upplevde sveberna en kortvarig storhetstid under kungarna Hermerik (abdikerade 438), Rechila (438–448) och Rechiarius (448–456). Provinsen Lusitaniens viktigaste stad, Mérida, föll 439 och upphöjdes troligen till svebiskt kungaresidens. Sevilla föll 441. Några år senare hade hela halvön utom det ännu romerska Tarraconensis i nordöst inlemmats i det svebiska kungariket, men när Rechiarius 455–456 försökte lägga under sig denna sista hispaniska pusselbit kollapsade väldet. Den visigotiske kungen Theoderik II tågade söderut och krossade den svebiska armén i slaget vid Orbigo, inte långt från Astorga. Theoderik fortsatte västerut till den gamla svebiska kungastaden Braga. När Rechiarius mot slutet av året påträffades i ett gömställe blev han avrättad.

Den svebiska monarkin var därmed tillintetgjord. I dess ställe trädde ett flertal rivaliserande krigsherrar (Maldras, Frumarius, Framtane, Remismund, med flera), och när den galiciske hävdatecknaren Hydatius krönika slutar år 469 försvinner sveberna tillfälligt från historien. När de ånyo dyker upp i mitten av 500-talet var deras rike koncentrerat till Galicien, där de lyckats återskapa en stabil monarki. Den yttersta sydgränsen för det svebiska väldet tycks under 500-talet ha löpt längs floden Tagus (Tajo/Tejo), men det är högst osäkert om sveberkungarna verkligen utövade permanent inflytande så långt söderut. Några decennier senare gick även detta sveberrike i graven. Den legitime, men uppenbarligen omyndige, sveberkungen Eborik (583–584) störtades av stormannen Audeca och internerades i ett kloster. Visigotkungen Leovigild, som varit allierad med Eboriks familj, tog detta till förevändning för att invadera. År 585 införlivades hela Galicien med visigoternas rike.

De svebiska rikena är tämligen okända för forskningen. Ingen – åtminstone ingen vars skrifter överlevt – ansåg sig ha anledning att beskriva dem, varför vi inte vet någonting ens om så fundamentala företeelser som administration och lagstiftning. Vi vet att de religiösa förhållandena var av skiftande karaktär: Rechila tycks ha varit hedning, Rechiarius katolik, de första svebiska 500-talskungarna arianer, de sena 500-talskungarna (från ca 560) katoliker, men vi kan endast gissa de bakomliggande orsakerna till religionsskiftena. Med undantag för några få lånord i portugisiskan har svebernas välde försvunnit tämligen spårlöst.