Palestina

Hur länge har man talat om Palestina? Är det korrekt att använda termen när man uttalar sig om äldre historia? Borde den inte reserveras för utsagor om den del av Främre Orienten som idag lyder under palestinsk jurisdiktion?

Nej, absolut inte. Palestina är en gammal områdesbenämning som har fungerat som både geografiskt och politiskt begrepp i tusentals år. Geografiskt sett har termen i regel syftat på det område som idag täcks av Israel/Palestina, medan det politiska bruket av termen har varierat.

Flertalet forskare menar att termen går tillbaka på ett av de sjöfolk som gjorde Främre Orienten osäkert på 1100-talet f.Kr. I egyptiska skrifter kallas folket peleset. De invaderade Nilens land men drevs bort av Ramses III. Sedermera erövrade de ett kustområde öster om Egypten, där de härskade i några sekler. I assyriska källor kallas området Palashtu och Pilistu. Från Bibeln känner vi folket som filisteer. Eftersom deras land låg vid kusten var det ett område utländska besökare lätt lade märke till, varför folk- och landbenämningen successivt utsträcktes över ett mycket större område än filisteerna behärskade. Av avgörande betydelse för begreppets popularitet var att antikens greker började bruka det som term för landet mellan Fenikien (dvs. Libanon och en del av Syriens kustland) och Egypten. På detta sätt användes termen Palaistine av Herodotos på 400-talet f.Kr. och av Aristoteles på 300-talet f.Kr.

Via grekerna kom termen till romarna, som även började använda den i sin politiska terminologi. På 130-talet e.Kr., sedan Rom nedkämpat ett stort judiskt uppror, skapades en provins vid namn Syria Palaestina, som bland annat omfattade de gamla judiska områdena Judeen, Samarien och Galileen samt kustlandet vid Medelhavet och ett område öster om Jordanfloden (Negevöknen och området ned till Aqabaviken i dagens Israel ingick dock inte i provinsen). Under påföljande sekler utvecklades användandet: romarna delade provinsen i mindre politiska enheter, vilka även de fick Palestina-namn (provinserna Palaestina I, II och III). När araberna erövrade regionen på 600-talet bibehöll de benämningen; enda skillnaden var att de arabiserade namnet till Filastin.

Medeltidens europeer glömde inte bort namnet Palestina, som förekommer här och där i epokens litteratur, men det var vanligare att man använde det latinska Terra Sancta, ”Heliga landet”. Korsfararna talade gärna om Outremer (franska för ”på andra sidan havet”; i denna term ingick även områden i nuvarande Syrien och Libanon). Termen Palestina återvann popularitet efter renässansen – den användes exempelvis av Shakespeare – och slog igenom politiskt med kraft efter första världskriget, då Storbritannien erhöll ett område i Mellanöstern som NF-mandat (Palestine Mandate). Det är detta område som idag är delat mellan Israel och Palestinska myndigheten.