Orcherna

Med tanke på The Hobbit-filmerna har jag fått diverse frågor med tolkiensk anknytning. Förra året besvarade jag en om Gandalf. Nu kan det vara dags att besvara en om skurkarna. Varifrån kommer idén till orcherna (eng. orcs)? Har även det ordet förekommit i nordisk mytologi?

J.R.R. Tolkien växlade själv mellan termen orc (i The Lord of the Rings) och goblin (i The Hobbit; ordet kan översättas med ”vättar”, ”svartalver”, med mera), och det är inte helt lätt att hålla isär varelserna – om det ens är meningen att man skall göra det. Då är det lättare att spåra orc etymologiskt: det går direkt tillbaka på fornengelskan, där det likställs med latinets Orcus, en romersk döds- och underjordsgud. Ordet orc användes i anglosaxisk tid som synonymt med orden heldeofol (”helvetesdjävul”) och thyrs. Det senare förekom även i Skandinavien under vikinga- och medeltid – med ”tursar” avsågs jättar i betydelsen ”stora onda varelser”. I det fornengelska Beowulfkvädet förekommer termen orcneas som benämning på en grupp varelser som förbannats av Gud; även jättar och alver räknas till den olyckliga skaran.

Liknande termer har förekommit i Sydeuropa, till exempel i Italien och Spanien (orco, uerco, huorco, güercu, etc.), och även där syftat på jättar, monster och andra otrevliga varelser. Det är fullt möjligt att termen, som alltså redan funnits i England, sipprade in till landet på nytt på 1600-talet, när kontinentala sagor översattes till engelska. Termen är känd på engelska från och med 1650-talet.