Regerande drottningar före Kristina

Idag besvarar jag en av de vanligaste frågor jag får, i synnerhet av journalister. I traditionell svensk historia brukar det ofta heta att vi bara har haft två regerande drottningar, Kristina och Ulrika Eleonora den yngre. Stämmer verkligen det? Hur var det med Margareta, som regerade över alla tre nordiska länder på medeltiden?

Den misstänksamhet mot historieskrivningen som anas mellan raderna i frågan är befogad. Alltför ofta börjar folk räkna kungahistoria från och med Gustav Vasas, vilket är ett oskick. Än oftare brukar folk bara leta efter regerande kungar och ignorera deras kvinnor, vilket är om möjligt ännu dummare. Resultatet är att ett flertal svenska drottningar, vilka både de facto och de iure har innehaft regeringsmakt, är mer eller mindre bortglömda.

Det räcker med att betrakta Gustav Vasa själv. Hans andra gemål, Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) var sannolikt näst mäktigast i riket bredvid maken. Sverige styrdes vid denna tid närmast som ett familjeföretag, med drottningen i rollen som vice vd. Däremot kan man knappast kalla henne regent. Den posten tog Gustav hand om själv.

Om vi däremot vänder oss mot senmedeltiden blir det lättare att hitta verkligt regerande drottningar. Det mest kända exemplet är mycket riktigt Margareta Valdemarsdotter, som härskade över Danmark, Norge och Sverige bakom den kunglige marionetten Erik (”Erik av Pommern”). Vad färre vet är att Margareta fick en efterträderska i Eriks egen hustru, den engelska prinsessan Filippa, som vid flera tillfällen fungerade som svensk regent – det vill säga ledde riksrådets förhandlingar, drev igenom skatter och krigspolitik, anförde diplomatiska offensiver mot påven, osv. När Erik under några år på 1420-talet befann sig på en längre pilgrimsresa i Medelhavsområdet övertog Filippa styret över hela Norden. Allt tyder på att hon var en utomordentligt kompetent politiker, betydligt bättre än Erik själv.

Många andra senmedeltida och tidigmoderna drottningar spelade tidvis liknande roller, och jag återkommer gärna till dem i andra blogginlägg. Men under första hälften av 1600-talet gick ridån ned för denna kvinnomakt. Karl IX:s änka kunde spela en viktig politisk roll, men Gustav II Adolfs änka manövrerades bort och idiotförklarades av patriarkerna i riksrådet. I och med det inleddes drottningrollens övergång från att ha förknippats med verklig politisk makt till att förknippas med den blott representativa och symboliska ”first lady”-rollen.