Påvebrevets helgonkung

På 1170-talet ondgjorde sig påven över att svenskarna dyrkade en avliden kung som helgon. Syftade påven på Sankt Erik eller på någon annan?

Jag har fått frågan förr, men det var länge sedan, och ett förnyat svar kan vara på sin plats. Först några ord om påvebrevet. Efter att ha avhandlat ett antal andliga spörsmål skriver påven Alexander III att han är förfärad över att ha fått höra att en helgonkult har uppstått i Sverige kring en man som dödades medan han var drucken (lat. hominem quendam in potacione et ebrietate occisum quasi sanctum […] venerantur). Alexander betecknar detta som hedendom och förbjuder all dyrkan av personen ifråga, såvida inte kyrkan – det vill säga påven själv – vid ett senare tillfälle bestämmer sig för att tillåta det.

Vem var den dyrkade kungen? Det finns flera kandidater. Vi vet inte ens till vilken kung brevet skickades. Påven namngav endast adressaten med initialen K, vilket kan syfta på Karl Sverkersson (d. 1167), Kol (d. omkring 1170) eller Knut Eriksson (d. ca 1196). Eftersom vi inte vet när brevet skrevs – man har antagit 1171 eller 1172, men det är bara gissningar – eller hur mycket påven kände till om den oroliga svenska politiska arenan kan det vara vem som helst av monarkerna.

Om K är Knut Eriksson, Sankt Eriks son, ligger det nära till hands att anta att Knut har börjat lansera fadern som helgon efter mönster från Sankt Olav i Norge och Sankt Knut i Danmark. Till saken hör att Knut Erikssons fiender, den ”sverkerska” ätten, till vilken både Karl Sverkersson och Kol hörde, hade goda kontakter med påvekyrkan. ”Sverkrarna” kan mycket väl ha baktalat Sankt Erik och därmed förmått Alexander att skriva brevet.

Det finns en logik i resonemanget, men likväl är det bara en hypotes. Den kung som nämns i brevet kan mycket väl ha varit någon helt annan än Sankt Erik. Det rådde ingen brist på mördade kungar i 1100-talets Norden.

Om adressaten var Karl eller Kol kan den dödade kungen mycket väl ha varit deras föregångare Sverker den äldre, som mördades vid jultiden omkring 1156. Vid jul dracks det åtskilligt, vilket skulle förklara ryktet att kungen varit drucken. En annan (svagare) kandidat är Sankt Eriks baneman och efterträdare, Magnus Henriksson, som dödades vid Örebro 1161, liksom den danske kungen Knut Magnusson, som mördades 1157. Vi har belägg för att en martyrkult faktiskt spirade kring den sistnämnde.