Vad samlade man på under 1600-talet?

Det är väl känt att det blev status att skapa personliga samlingar på 1700-talet – kuriosakabinett, mineralsamlingar, boksamlingar, med mera. Drottning Lovisa Ulrika i Sverige är ett utmärkt exempel. Men vad samlade man på under 1600-talet? Var det samma saker, men med mindre systematik?

Inte riktigt. När det gällde konst – målningar, skulptur, etc. – var man lika intresserad under båda seklerna, men vad naturvetenskapliga ting beträffar var 1600-talets högadelsmän och -kvinnor betydligt mindre intresserade än 1700-talets. Dessutom samlade man, alldeles som frågeställaren gissar, betydligt mindre systematiskt, och det var lite si och så med katalogiserandet och förståelsen av vad man kom över. Ingen i Stockholm begrep således att den gotiska handskrift som svenskarna plundrat med sig från Prag var lika värdefull som vi idag menar att Silverbibeln är. Detta upptäcktes först sedan drottning Kristina skänkt boken i naturalön till bibliotekarien Isaac Vossius och han tagit med den till Nederländerna.

Som exempel på att man kunde samla på allt möjligt redan på 1600-talet kan vi betrakta grev-hertigen av Olivares, Spaniens mäktigaste man under 1620- och 1630-talen. Trots att han personligen rekommenderade den unge Diego Velázquez till spanska hovet var han föga intresserad av att bygga upp en stor konstsamling. Istället föredrog Olivares att samla på sig allehanda dokument i sitt personliga arkiv. Han var även förtjust i fåglar och skapade en av 1600-talets mest imponerande fågelsamlingar vid Buen Retiropalatset. För Olivares var alltså samlandet en möjlighet att leva ut de privata arkivarie- och ornitologdrömmarna.