Dick Harrison
I en SvD-quiz med anledning av kanelbullens dag nämndes Sveriges äldsta bevarade bulle. Den är föga känd av allmänheten, varför det kan ha sitt intresse att läsa några rader om densamma.
Bullen ifråga förvaras – och är utställd på – Historiska museet i Stockholm, med inventarienummer 13529. Dess ålder kan inte definieras med exakthet, men den tycks ha bakats någon gång mellan 500 och 800 e.Kr. En nutida betraktare finner den knappast aptitlig: den ser stenhård ut. Ytan är mörk, närmast svart, matt och aningen ojämn. Om bullen varit nygräddad skulle vi gissat att den blivit vidbränd. Färg och utseende har naturligtvis förändrats under århundradenas lopp, men konsistensmässigt sett torde den ha varit ganska hård även som nybakad. Det är inte osannolikt att bullen har bevarats så väl eftersom den faktiskt blev bränd under tillagningen och därmed undgick att ätas.
Bullen hittades under utgrävningar åren 1906–1909 i fornborgen Boberget på Vikbolandet i Östergötland. Inte långt därifrån hittade arkeologerna en handkvarn. Det är inte orimligt att tänka sig att det kornmjöl som använts i degen malts av starka kvinnoarmar i kvarnen. Malning var ett typiskt kvinnogöra, därtill ett av de tyngsta och sämsta arbeten man kunde föreställa sig, något man helst överlät åt trälkvinnor, om man hade sådana. Sedan tog kanske en annan kvinna vid och gjorde degen, formade bullen och gräddade den. Sistnämnda moment misslyckades uppenbarligen, vilket har fått den oavsedda bieffekten att bakverket än idag kan beskådas.