De krångliga gränserna i Baarle-Hertog

De två senaste dagarnas utvikningar om exklaver avslutas idag, sedan jag fått en fråga om de många små exklaverna vid nederländsk-belgiska gränsen. Här tycks gränsdragningen ha varit ovanligt krånglig och komplicerad. Varför?

Det område det rör sig om kallas Baarle-Hertog. Hertigen av Brabant överlät på medeltiden jakträttigheterna över det då huvudsakligen obefolkade Baarle till härskaren av Breda, men han undantog de få bebyggda och uppodlade delarna av området från överlåtelsen. Här behöll hertigen alla rättigheter för egen del. De många avtalen i frågan ledde till en uppdelning av Baarleområdet i två juridiska huvudzoner. Det numera belgiska Baarle-Hertog (”Hertigens Baarle”) motsvarar den medeltida bybebyggelse som hertigarna av Brabant behöll.

Om alla parter hade varit inställda på konstruktiva lösningar skulle uppdelningen säkert ha omintetgjorts och gränsen blivit enklare redan när trettioåriga kriget avslutades 1648, men den dåvarande härskarinnan av Baarle-Hertog stod på sig och hävdade sina rättigheter. Eftersom det trots allt var ett litet område och inget som de övriga önskade lägga ned alltför mycket tid på att bråka om fick hon sin vilja igenom: Baarle-Hertog förblev knutet till det habsburgska territoriet i söder (Spanska Nederländerna, nutidens Belgien), med följd att gränsen ännu idag reflekterar medeltida uppgörelser mellan regionens länsherrar. Mängder av små belgiska exklaver är inneslutna av nederländskt territorium, och ibland går gränsen tvärs igenom hus. Den slutliga gränsdragningen gjordes i samband med ett fördrag i Maastricht 1843.