Körsbärskriget?

I södra Tyskland förekommer hänvisningar till ett krig med det besynnerliga namnet ”körsbärskriget”. Vid sidan av det tysk-österrikiska potatiskriget på 1700-talet, det centralamerikanska fotbollskriget och det afrikanska Toyotakriget på 1900-talet torde detta vara den märkligaste av alla konfliktbenämningar. Vad handlade konflikten om?

Bakgrunden till körsbärskriget var att hertigdömet Württemberg hade drabbats mycket hårt av 1629 års restitutionsedikt, varigenom mängder av områden som tidigare hade lytt under katolska kyrkans biskopar och abbotar återbördades till kyrklig ägo. Eftersom hertigarna i Württemberg hade konfiskerat åtskillig kyrkomark drabbades regimen hårt. Omkring en tredjedel av hertigdömet gick förlorat.

Hertig Eberhard III var omyndig, varför Württemberg regerades av förmyndare. Julius Friedrich av Württemberg-Weiltingen, som tillsammans med Eberhards mor Barbara Sophie tillträdde på denna post i januari 1631, var fast besluten att återta allt som återtas kunde av de förlorade områdena. Den habsburgske kejsaren Ferdinand II, restitutionsediktets arkitekt, reagerade genast. Vid månadsskiftet juni–juli 1631 ryckte en armé in i Württemberg från Italien, förhärjade mängder av städer och byar och ockuperade hertigdömet. De knappa två veckor som fälttåget varade har gått till historien som Kirschenkrieg, ”körsbärskriget”, eftersom det sammanföll med den årliga körsbärsskörden.

Körsbärskriget slutade alltså med en snabb seger för kejsarmakten mot hertigmakten. Men året därpå, när den svenska arméns segertåg fick de kejserliga att retirera i hela Tyskland, slöt württembergarna upp bakom Gustav II Adolf och omintetgjorde resultatet av föregående års krig.