Köpings namn

För några veckor sedan föreläste jag i Köping, varvid frågan dök upp om ortens märkliga ursprungliga namn: Laglösaköping. Vad betyder det egentligen? Var köpingsborna ovanligt kriminella på medeltiden?

Köping nämns första gången år 1257, mycket riktigt under det för en nutidsmänniska vildavästernklingande namnet Laghlysakypung (Laglösaköping). Förmodligen syftar dock inte benämningen på ett övermått av desperados utan på att det var en handelsplats i avsaknad av stadsrättigheter. Senast 1349, då ett stadssigill omtalas, hade dock orten erhållit de åtrådda privilegierna. Enligt en alternativ, inte lika trolig, tolkning betyder namnet snarare ”ängsmarken vid sjön Lagher”.

Trots att orten fick stadsrättigheter och upphörde att vara ”laglös” förblev det en mycket liten stad. Bebyggelsen låg på åsen väster om ån, gissningsvis kring nuvarande Östra Långgatan. Enligt Magnus Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet behövde borgarna i Köping inte ens betala underhåll till Stockholms broar, vilket grannstäderna Västerås och Arboga var förpliktade att göra. Ett annat tecken på stadens obetydlighet är att den aldrig tycks ha utgjort en egen kyrklig församling utan förblivit knuten till den ursprungliga lantsocknen. Som jämförelse kan nämnas att grannen Västerås stad hade tre egna sockenkyrkor, domkyrkan inräknad.