Hade man veckopeng på 1600-talet?

I vår tid är det vanligt att barn får vecko- eller månadspeng. Hur var det bland någorlunda burget folk förr i tiden? Fick deras barn något liknande?

Ja, det hände faktiskt. Låt mig ge ett exempel som jag snubblade över när jag en gång gick igenom ögonvittnesskildringar till Magdeburgs plundring 1631. Johann Daniel Friese, som var tolv år gammal när hans hemstad föll offer för Tillys knektar och eldens härjningar, redogjorde som vuxen för sina minnen av barndomens mest traumatiska händelse. Och här dyker veckopengen upp.

Friese noterar hur en soldat angrep knekt med en yxa. Tillsammans med modern och syskonen ställde han sig runt soldaten och bönföll honom om att låta fadern leva. Lillebrodern Christian, som var så liten att han knappt kunde gå och bara förmåde säga ett fåtal ord, fick ur sig något i stil med ”O, snälla om du låter pappa leva skall jag gärna ge dig de tre penningar jag får på söndagar”. När soldaten hörde det lilla barnet erbjuda sig att friköpa fadern för sin veckopeng bevektes hans hårda hjärta. Istället för att döda fadern betraktade han familjen med respekt och konstaterade ”vilka fina små grabbar ni är”. Sedan sade han till fadern: ”Om ni vill komma härifrån med era barn, far då iväg genast, för kroaterna är här om en timme, och ni och era barn kommer knappast att överleva.”

Därefter kom soldaten att tänka på att han borde plundra vidare och förklarade för familjen att han gärna hade hjälpt dem, men att plundringen inte kunde vänta. Hela familjen föll då ned på knä och bad honom att hjälpa dem ut ur staden till Gommern, en bit utanför Magdeburg. De lovade att skänka 200 taler för besväret. Knekten vägrade. Plundringen var viktigare, och han måste först söka igenom några ytterligare hus. Om familjen höll sig kvar på samma plats skulle han hjälpa dem när han hade plundrat färdigt.

Soldaten höll sitt löfte. Efter en tids nervös väntan återkom han och ledde familjen genom staden. Under vandringen såg de åtskilliga döda människor som låg utspridda på gatorna, ofta på varandra. De måste kliva över lik för att komma fram. Störst intryck gjorde några nakna kvinnolik i ett vattenfyllt ölfat. Kvinnorna hade vräkts ned i fatet och dränkts, men hälften av deras kroppar och deras ben hängde ut – ”det var ett avskyvärt spektakel”.

Men familjen klarade sig. Och allt tyder på att lille Christian hade kvar sin veckopeng när de satt sig i säkerhet.