Peterspenningen

Under medeltiden fanns det en skatt som kallades peterspenning, och som vi lär ha betalat direkt till påven. Vad var detta för pålaga? När infördes den?

Peterspenningen var, som namnet antyder, en skatt till Sankt Petrus, ”Sankte Per”, eller rättare sagt till hans efterträdare i egenskap av biskop, det vill säga påven i Rom. Ursprungligen var det en engelsk företeelse, en frivillig avgift som under tidig medeltid skänktes av anglosaxiska kungar till Rom. Från och med andra hälften av 1000-talet började påven kräva peterspenningen som regelrätt skatt från England. I mitten av 1100-talet utsträcktes beskattningen till andra länder: 1152 till Norge, 1153 till Sverige. Tidvis betalades även peterspenning från Ungern, Polen och Tyska ordens områden i Baltikum.

Peterspenningens betydelse är omdiskuterad. Det är väl belagt att många svenskar inte önskade skänka bort inkomster till Rom. I Finland slog peterspenningen – såvitt vi vet – aldrig igenom, trots att detta område lydde under det svenska ärkebiskopsdömet. Det hände att peterspenningen ersattes av en mer acceptabel pålaga, en skatt som stannade kvar inom biskopsdömet och insamlades till åminnelse av ett populärt helgon. Så skedde i Östbo och Västbo härader i Finnveden, där bönderna erlade en skatt till Sankt Egidius. I Tveta och Vedbo härader i norra Småland samlades avgiften in till Sankt Thomas, i delar av Södermanland till Sankt Eskil och i stora delar av Norrland till Sankt Olof.