Läste underklassen farliga böcker på 1700-talet?

Hur vanligt var det att de förtryckta eller underprivilegierade grupperna i det gamla bondesamhället, före franska revolutionen, läste böcker som uppmanade dem till revolt? Förekom det skriftlig propaganda mot regimen som riktade sig till majoriteten av befolkningen?

Svar: inte i någon större utsträckning, men rädslan för att bönderna skulle få farliga idéer är väl belagd. Nu hör det till saken att de europeiska bönder som levde under enväldiga monarkier och system som vilade på livegenskap sällan kunde läsa. Just detta var, menade man ofta inom överheten, helt i sin ordning. Framträdande representanter för det danska enväldet på 1700-talet sade rent ut att bönderna borde förbli oupplysta. Livet som bonde på ett gods var, påpekades det, endast uthärdligt om bonden till sin hjälp hade brännvin och okunnighet. Om den fattige lärde sig läsa kunde han även lära sig att dra politiska slutsatser. Det kunde resultera i uppror och revolution.

Men just på den här punkten hade myndigheterna ingen större orsak till oro. Även om bönderna kunde läsa, som var fallet i Sverige, var de – såvitt vi kan bedöma – inte intresserade av politisk litteratur. Det som i första hand spreds till de läskunniga i byarna var snarare uppbyggelselitteratur, det vill säga religiösa småskrifter med moraliskt innehåll. Om man läste något utöver detta prioriterades i regel nyttoskrifter som man hade bruk för i arbetslivet.

Ju högre upp på samhällsstegen vi blickar, desto mer varierat – och mer politiskt – blir bokbeståndet. Bland de förmögna 1700-talsmänniskorna fanns det gott om litterära allätare som även slukade populariserade uttolkningar av de senaste rönen inom naturvetenskapen.