Dick Harrison
När man läser om katastrofer i europeisk historia möter man ofta hänvisningar till jordbävningen i Lissabon. Vad var detta för händelse? När inträffade den? Hur många dog?
Den ägde rum på morgonen den 1 november 1755 och bestod av två stora skalv med ca 40 minuters mellanrum. Detta var förödande nog, men det som gjorde händelsen till en stor tragedi var den flodvåg från Tajos mynning som svepte in över gatorna och de raserade husen i skalvens efterföljd. När skalv och vatten gjort sitt fullbordades katastrofen av en omfattande eldsvåda. Centrala Lissabon totalförstördes. Det är omöjligt att beräkna antalet döda: uppskattningarna varierar från några tusen till 150 000. Samtidens européer var djupt chockade över det skedda, och jordbävningen blev en massmedial händelse av första rangen. Enligt vissa bedömare kunde händelsen endast tolkas som Guds straffdom, en tanke som genom böcker spreds över kontinenten och till Storbritannien.
När tragedin var ett faktum ådagalade den blivande markisen av Pombal, den portugisiska regeringens starke man, sin organisationstalang genom att hjälpa de hemlösa med förnödenheter, sjukvård och tak över huvudet. Planer på att återuppbygga staden framlades genast, och efter en intensiv byggnadsverksamhet hade Lissabon fått ett helt nytt centrum, Baixa, i enkel barockarkitektur (estilo pombalino, ”pombalstil”).