Varför barnarbete?

Det är välkänt att barn arbetade i fabrikerna under industriella revolutionens tidiga faser. Men varför? Barn måste väl rimligen ha producerat mindre och sämre än vuxna?

Visst, och det begrep man även på 1700-talet och i början av 1800-talet, men det fanns starka skäl till att man trots detta anställde barn som arbetare.

Ett skäl, kanske det viktigaste, var arbetskraftsbrist. Flertalet fattiga landsbygdsproletärer i Storbritannien ville undvika fabrikerna. Ovanan vid industriarbete och avskyn mot den nya typen av arbetsdisciplin gjorde att man i det längsta drog sig för att ta anställning där. Resultatet blev att industriägarna ofta övergick till barnarbete. Det var inte ovanligt att de köpte föräldralösa barn från de eländiga barnhus som fanns här och var i landet och tvingade in dem i fabrikerna.

Ett annat skäl var ekonomiskt. Barn bråkade inte om lönen. När textilbranschen utsattes för konkurrens kunde man sänka lönekostnaderna genom att öka andelen barn i arbetsskaran. En fabrik med barn var billig i drift, trots att barnen lätt fick svåra skador, till och med dödliga, och därför ofta måste bytas ut.

Slutligen: barnarbete var tradition i Storbritannien, liksom i många andra länder. Fattiga barn hade sedan länge tjänat hos bönder, hantverkare och köpmän. I fabrikerna systematiserades det storskaliga utnyttjandet av barn så mycket att redan samtidens opinion blev djupt upprörd (vilket ledde till att barnarbetet successivt förbjöds och upphörde på 1800-talet), men till en början var folk föga förvånade.