Kriget på Gotland 1313

Till de minst kända av årets jubileer hör antagligen kriget mellan kung Birger och gutarna år 1313. Men på norra Gotland, särskilt i närheten av den utpekade slagfältsplatsen vid Lärbro, kommer det att högtidlighållas. Vad var det som hände för 700 år sedan? Vem segrade?

Enligt Erikskrönikan for kungen till Gotland för att genomdriva en skattehöjning, men bönderna vägrade betala och satte sig till motvärn. En strid ägde rum. Gutarna segrade och Birger tvingades fly till skeppen. Därefter fick han ingen mer skatt från Gotland. Krönikeförfattaren namnger två av de stupade, Bengt Petersson och Peter Bengtsson. Det faktum att sådana detaljer finns med i redogörelsen och att krönikan skrevs redan på 1320-talet talar starkt för att en drabbning verkligen ägde rum, men i övrigt måste vi sätta ett stort frågetecken bredvid Erikskrönikans skildring.

Vi vet nämligen att Birger lyckades genomdriva skattehöjningen. I Olaus Petris svenska krönika, skriven på 1500-talet med hjälp av idag förlorade dokument, anges att gutarnas tribut höjdes till 110 mark lödigt silver och att ledungslamen höjdes till 90 mark lödigt silver, vilket skulle lämnas av både borgarna i Visby och bönderna på landsbygden. Gutarna tvingades även lova att skänka Birger en tredjedel av all värdefull malm de eventuellt skulle hitta på ön, en seger för kungens regalrättsliga idéer. Ett annat belägg för att Birgers expedition var lyckosam är ett brev till ”ön Gotlands äldste och dess folkmenighet”, utställt i den unge kung Magnus Erikssons namn. Brevet, som är daterat den 25 augusti 1320, innehåller goda nyheter: den svenska riksstyrelsen har beslutat att upphäva de extraordinära tributer som kung Birger påtvingat gutarna.

Erikskrönikans uppgift att Birger misslyckades att höja skatten är alltså lögnaktig. Det ligger nära till hands att tro att hela historien om Birgers nederlag i striden på Gotland är en bluff, påhittad för att svärta ned minnet av kungen. Detta ligger i linje med krönikans övriga tendens. Men krönikeförfattaren kan inte ha ljugit hur mycket som helst. Folk mindes fortfarande vad som hänt på Gotland. En hård strid har uppenbarligen utkämpats, varefter skatten höjdes. Och hur kunde Birger höja skatten om hans trupper först lidit nederlag? I årboksnotiserna från 1300-talet och 1400-talet får vi ingen hjälp eftersom de lämnar motstridiga uppgifter.

En möjlig ledtråd till 1313 års verkliga scenario är adressatangivelsen i 1320 års brev: ”ön Gotlands äldste och dess folkmenighet”, det vill säga bönderna – inte stadsborna i Visby. Varför befriades inte visbyborna från skattehöjningen? Hade de kanske ställt sig på Birgers sida efter hans nederlag 1313 och hjälpt honom att trumfa igenom höjningen trots den militära motgången? Vi vet att Birger hade goda relationer med borgarna i Visby. Samma år som skattehöjningen drevs igenom gav han köpmännen i staden rätt till fri seglats mot Novgorod och andra delar av Ryssland. Även under senare år var förhållandet mellan kungen och borgarna gott.

Denna hypotes skulle förklara varför Magnus Erikssons förmyndarregering ville straffa borgarna genom låta dem förbli beskattade år 1320. Birgers fiender vände sig emot Birgers vänner. Argumentet håller emellertid inte för en närmare granskning. För det första förklarar det inte varför även borgarna tvingades betala högre skatt. Om de verkligen hjälpte Birger borde han ju ha tackat dem och inte straffat dem. För det andra kan det mycket väl ha existerat ett brev till Visbys borgare, även det avfattat 1320, som inte blivit bevarat. Enda skälet till att vi känner till 1320 års brev till bondemenigheten är att brevet har råkat överleva i Hans Brasks kopiebok. Att utgå från att borgarna var tvungna att fortsätta betala den höga skatten är, mot bakgrund av det usla källäget, omöjligt. Vi har för lite information för att kunna avgöra det verkliga förhållandet.

1313 års kungliga expedition till Gotland är alltså dömd att förbli ett mysterium. Vad vi definitivt kan säga är att den svenske kungen, trots eventuella motgångar, vid denna tid befann sig i en så stark position gentemot gutarna att han lyckades genomdriva den skattehöjning han bestämt sig för.