Cyrano och Arras

Idag vänder jag mig till en filmhistorisk fråga. I filmen Cyrano de Bergerac från 1990, med Gérard Depardieu, spelar striderna vid staden Arras en viktig roll. Vad var det för strider? Vilket krig rörde det sig om? Var det ett av Ludvig XIV:s krig?

Nej, det var trettioåriga kriget. År 1640 sökte kardinal Richelieus Frankrike angripa de habsburgska fienderna vid flera fronter. Samtidigt som den franske fältherren Guébriants trupper anslöt sig till svenska armén i mellersta Tyskland tågade andra arméer mot Spanska Nederländerna (dagens Belgien). När Edmond Rostand år 1897 skrev versdramat Cyrano de Bergerac (som filmen vilar på) valde han att låta fjärde akten utspela sig mot bakgrund av de strider som i förlängningen av dessa fälttåg kom att utkämpas vid staden Arras.

Richelieus plan gick ut på att betvinga spanjorerna genom ett fransk-nederländskt samordnat anfall. Under marskalken av Châtillon tågade franska trupper mot Artois, en del av Spanska Nederländerna som gränsade mot Frankrike. Här hade fransmännen en hållpunkt i staden Hesdin, som erövrats från spanjorerna i juni 1639. Samtidigt tågade den nederländske ståthållaren Fredrik Henrik mot Brygge och den franske marskalken Charles de La Porte, hertig av la Meilleraye, ledde andra nederländska trupper vid Maas. Till en början slog det mesta fel. Spanjorerna slog tillbaka La Porte, som istället tågade mot Artois, där fransmän och nederländare i juni inledde en belägring av Arras, som försvarades av legotrupper under den irländske översten Owen O’Neill. Till belägringsarmén anslöt sig senare marskalken av Châtillon med sina män.

Truppsammandragningen ledde till att omkring 23 000 infanterister och 9 000 kavallerister snart var lägrade vid Arras, något som ledde till ett kraftfullt spanskt motangrepp. Kardinalinfanten Ferdinand, guvernör i Spanska Nederländerna, och hertig Karl av Lothringen svarade med att sända 20 000 man till de inneslutnas hjälp, och inom kort utökades styrkan med över 10 000 knektar. I början av juli lägrade sig undsättningstrupperna vid Mont-Saint-Éloi utanför Arras, men istället för att gå till angrepp mot fransmännen och nederländarna beslöt sig Ferdinand för att skära av dem från deras försörjningslinjer.

Med tanke på belägringsarméns storlek riskerade denna nu att drabbas av akut brist på förnödenheter. Kardinal Richelieu, som befann sig i det närbelägna Amiens, organiserade omgående en konvoj med ammunition och mat och mobiliserade en eskort uppgående till omkring 18 000 man. Medan en betydande del av belägringsarmén drog bort från Arras för att förena sig med konvojen och hjälpa den att ta sig fram passade spanjorerna på att gå till angrepp mot de 15 000 uthungrade och trötta belägrare som återstod utanför Arras murar. Striden böljade fram och tillbaka och spanjorerna skulle sannolikt ha segrat om inte de trupper som dragit sig bort för att möta konvojen återkom och avgjorde slaget till Frankrikes och Nederländernas fördel. Därmed kunde belägringen fortsätta. I början av augusti kapitulerade Arras.

Det var dessa våldsamma strider som inspirerade Rostand till dramat, vilket gav kampen om Arras stor litteraturhistorisk betydelse. Stadens fall fick även stor betydelse för det fortsatta kriget i området. Under våren och sommaren 1641 följde fransmännen upp framgången genom att erövra ytterligare fästningar och lade successivt under sig hela Artois, som sedan dess har lytt under Frankrike.