Höga kusten

En av Norrlands stora sevärdheter är Höga kusten. Sedan några år räknas kuststräckan även som världsarv av Unesco. Men hur länge har området kallats Höga kusten? Är det en medeltida beteckning, eller är den av senare datum? Och vad är så speciellt med området?

Begreppet ”Höga kusten” myntades så sent som i början av 1970-talet. Med termen avses det kuperade kustområdet mellan Härnösand och Örnsköldsvik, där de skogklädda bergen och de djupa dalgångarna når ända ut till havet. Tack vare den ovanligt stora landhöjningen är det ett område vars yta växer relativt hastigt. Numera höjer sig landet omkring 80 cm på ett sekel, och mätningar visar att havet tidigare har sträckt sig mycket högt över dagens havsyta. När människor bosatte sig i området omkring 5000 f.Kr. löpte strandlinjen omkring tre kilometer från den nuvarande, det vill säga i dagens ångermanländska inland.

Att Höga kusten är världsarv beror just på detta fenomen. Detta är den region i världen som har tydligast isostatisk landhöjning till följd av inlandsisens försvinnande för ca 9 600 år sedan. Med sina 294 meter överträffar den totala isostatiska landhöjningen vid Höga kusten alla övriga platser på jordklotet. Ingenstans i nuvarande Sverige tryckte den tre kilometer tjocka isen ned landet så mycket som här, vilket resulterade i en kraftig rekyl när glaciärerna drog bort.