Var låg Lill-Armenien?

I historisk litteratur möter man ibland uttrycket Lill-Armenien, ett namn som uppenbarligen skall markera en skillnad i förhållande till det egentliga (”stora”) Armenien som har utbrett sig där staten ligger idag och i ett betydande angränsande område. Var låg Lill-Armenien? Och när existerade riket?

Lill-Armenien låg i det landskap som i övrig historisk litteratur brukar kallas Cilicien. Idag ligger området vid Turkiets sydöstra Medelhavskust. Skälet till att ett armeniskt rike uppstod här var en kombination av emigration och kontakter med Europa.

På 1040-talet inlemmades huvuddelen av armeniernas gamla kulturområde i Bysantinska riket. De lokala armeniska härskarna försvagades till förmån för grekernas ämbetsmän och generaler. Ännu värre blev det några decennier senare, när de seljuqiska turkarna erövrade området. Många armenier valde nu att emigrera mot sydväst, till Cilicien. Här byggde de upp egna furstendömen, vilka blev fristående från både grekers och turkars välden. De armeniska furstarna kom att stå i nära relation – ibland allierade, ibland konkurrerande – till de västeuropeiska korsfarare som vid samma tid etablerade sig i nuvarande Syrien, Libanon och Palestina. År 1198 eller 1199 resulterade detta i att det ciliciska Armenien formellt upphöjdes till kungarike, med full påvlig sanktion. För att skilja riket från äldre armeniska riken brukar vi kalla det Lill-Armenien (lat. Armenia minor). Huvudstad var först Tarsus, sedan Sis.

Under det sekel som följde blev de armeniska stormännen och kyrkan starkt influerade av västlig kultur, men när de militärpolitiska konjunkturerna svängde var riket alltför svagt för att kunna rida ut stormarna. År 1375 erövrades Lill-Armenien av mamlukerna i Egypten. Åtskilliga armeniska stormän valde under påföljande decennier att än en gång emigrera, bland annat till Cypern, medan flertalet vanliga armenier förblev bosatta i området, där de utgjorde en betydande del av befolkningen ända till folkmordet under första världskriget.