Vad är en furste?

Idag besvarar jag en fråga som jag har för mig att jag har besvarat för några år sedan, men det kan vara dags igen. Det gäller termen furste. Vad är det för något?

Problemet med titeln furste är att termen används på två helt olika sätt. Inte ens inom ramen för dessa två användningsområden är titeln konsekvent. Betydelsen varierar mellan länder och tidsepoker.

Ordet ”furste” kommer av medellågtyskans vurste, som rätt och slätt betyder ”den förste”. Därmed är ordets innebörd identisk med innebörden i latinets princeps, ursprunget till ordet prins. ”Furste” och ”prins” betyder alltså, språkligt sett, samma sak. Detta gör att termerna ofta används om samma personer och samma titlar, allt beroende på språk. I Sverige gör vi en åtskillnad, men om vi vänder oss mot engelskan finner vi att ordet principality motsvarar vad som på svenska kallas ”furstendöme”. I linje med detta borde vi kalla den brittiske tronföljaren, the prince of Wales, ”furste av Wales”, men eftersom det rör sig om sonen till en monark envisas vi med att kalla honom ”prins av Wales”.

Användningsområde 1. Det vanligaste användningsområdet är, om vi följer Nationalencyklopedins definition ”generell benämning på monark oavsett titel”. Alla kungar, kejsare, storhertigar, markgrevar med flera kan sammanfattande kallas furstar.

Användningsområde 2. Om vi med en furste menar en specifik titel och/eller ett specifikt ämbete, är variationsrikedomen på betydelser mycket stor. I Sverige brukas ordet som en värdighetstitel för icke-regerande medlem av kungahuset, som i ordet ”arvfurste”. Andra europeiska länder har följt samma regel, men långt ifrån alla. Ibland nyttjas termen som regelrätt adelstitel med rang närmast efter hertig men högt över greve och friherre. Detta sätt att bruka titeln är ovanligt i Sverige, men inte okänt (furst Fredrik Vilhelm von Hessenstein 1785 och furst Wilhelm Putbus 1807). Ibland används termen istället om statschefer i mindre länder. Så är fortfarande fallet när vi refererar till statsöverhuvuden i Andorra, Liechtenstein och Monaco.

Detta gäller alltså nutiden, och det är nog så krångligt. Verkligt besvärligt blir det om vi vänder oss till historisk litteratur, där termen har brukats på ett minst sagt förvirrande sätt. Ryssland är ett bra exempel. Se bara på den ryska termen velikij knjaz, som på svenska översätts med ordet ”storfurste”. På 1700-talet och 1800-talet var termen i första hand en värdighetstitel för tsarens nära manliga släktingar, men på medeltiden syftade titeln på den mäktigaste av de självstyrande ryska furstarna – först på härskaren av Kiev, sedan på härskaren av Vladimir och slutligen på de härskare av Moskva som i sinom tid anammade titeln tsar. Senare brukade tsarerna titeln om sig själva när de refererade till sig som härskare av vissa underlydande områden. När tsaren på 1800-talet agerade i egenskap av härskare i Finland var han alltså storfurste av Finland, inte tsar av Ryssland. (I parentes sagt var detta även ett exempel på kontinuitet med den svenska tiden i Finland: från Johan III:s tid till 1809 ingick titeln ”storfurste av Finland” i den svenska kungatiteln).

Förvirringen ökar ytterligare när vi vänder blicken mot härskare i mellersta Östeuropa vars titlar har översatts på olika sätt i västeuropeiska språk. Titeln på den mäktige regenten av det senmedeltida Litauen har således översatts med både ”storfurste” och ”storhertig”.