Ett 250-årsjubileum

Härmed avviker jag från det sedvanliga svarandet på läsarfrågor till att berätta om ett av flertalet svenskar föga känt jubileum. Idag, för exakt 250 år sedan, den 16 maj 1763, slöt Sverige det första bilaterala avtalet med Marocko.

Bakgrunden var den osäkerhet som rådde på Medelhavet och i angränsande farvatten på Atlanten. Fartyg som kom från nationer som saknade avtal med Nordafrikas makter kunde kapas och besättningen försättas i slaveri intill dess lösen betalats. Svenskarna hade i mitten av 1700-talet lyckas sluta avtal med Tripoli, Tunis och Alger, men det var betydligt svårare att förhandla sig till goda villkor med Marocko. Danskarna var mer lyckosamma än svenskarna, men även för dem tog det lång tid innan relationerna blivit så goda att Köpenhamn kunde andas ut. Sedan de slutit ett första avtal med marockanerna inrättade Danmark ett handelskontor i staden Safi, men inom kort bröt sultanen avtalet och fängslade alla danskar inom synhåll. Ett år senare, 1753, slöts ett nytt avtal mellan staterna, varefter fångarna frigavs.

Påföljande år kapades två svenska skepp av korsarer från Tétouan. De båda kaptenerna Marcus Berg från Stockholm och Hugo Weili från Kalmar fördes till Marocko för några års eländigt liv i slaveri. (Marcus Berg skulle sedermera bli frigiven och skriva en fascinerande redogörelse för sin tid i marockansk ofrihet.) Deras fångenskap sammanföll med att de sista danskarna frigavs, något som ökade trycket på att även Sverige skulle förhandla sig fram till trygga villkor för handelssjöfarten.

För exakt 250 år sedan lyckades det. År 1763 fick Sverige en freds- och handelstraktat med sultanen av Marocko. Ett konsulat inrättades 1764, först i Salé, sedan i Tanger.