En europé på Indiska oceanen

I läroböcker hävdas ofta att det var Vasco da Gama som upptäckte sjövägen till Indien. Innebär det att inga européer hade färdats på Indiska oceanen tidigare? Visst måste det ha funnits en viss trafik från Röda havet och Persiska viken?

Javisst. Det var visserligen inte vanligt i europeiska led, men det var absolut inte okänt. Indiska oceanens kuster hade varit kända bland medelhavsvärldens geografer ända sedan antiken, och vi har ett antal exempel på i synnerhet italienska sjöfarare som åkte till Indien och Sydöstasien under medeltiden.

Ett bra exempel är den olycklige genuesaren Hieronimo di Santo Stefano. I slutet av 1400-talet tog han sig via Kairo och Röda havet till Aden, seglade till Calicut i Indien och fortsatte via Ceylon till Pegu i Burma. Här tvingades han sälja varor till den lokale härskaren, som dock tog alltför lång tid på sig att betala vad han var skyldig. Santo Stefanos kompanjon, Hieronimo Adorno, avled, men själv lyckades Santo Stefano fortsätta till Sumatra med sin last. Myndigheterna sökte konfiskera varorna under förevändning att de tillhört Adorno och vid dennes död, enligt landets sed, automatiskt tillföll den lokale härskaren. Först efter en lång process förmådde genuesaren övertyga sina motståndare att låta honom behålla sin rättmätiga del av lasten.

Återresan blev ännu värre än motgångarna i Sydöstasien. Under ett halvår tvingades Santo Stefano vänta på gynnsamma vindar på Maldiverna, och när han väl kom i väg råkade han ut för en våldsam storm. Fartyget sjönk, och genuesaren lyckades med knapp nöd rädda livhanken genom att klamra sig fast vid en planka. Med hjälp av en köpman från Damaskus, i vars tjänst han trädde, kunde Santo Stefano därefter ta sig västerut via Ormuz och Tabriz. I den syriska hamnstaden Tripoli (i dagens Libanon) skrev han ned sin korta reseskildring i form av ett brev, daterat 1 september 1499, till sin vän Giovan Jacobo Mainer.