Sankt Holmger i Sko

Idag vänder jag mig till en lokalhistorisk fråga från Uppland. Vem var den Holmger som förknippas med Skokloster? Han nämns i begynnelseorden till Heidenstams Folkungaträdet – Bjälboarvet (1907: ”Det heliga svärdet Gråne låg ännu på Holmgers grav i Sko, och ljus och skymning brottades över landet”).

Holmger var son till kung Knut långe. År 1247 gjorde han uppror mot kung Erik Eriksson och led nederlag i slaget vid Sparrsätra. Enligt Erikskrönikan flydde han till Gästrikland men blev tillfångatagen. Påföljande år halshöggs han. Mycket mer än så vet vi inte om hans person, men vi vet desto mer om hans postuma rykte. I Erikskrönikan läser vi att han begravdes i Sko kloster, vilket är föga förvånande med tanke på de nära band som funnits mellan Sko och fadern Knut. Dessutom hävdar Erikskrönikans författare att Gud gjorde honom helig (”Gud gaff honom nader oc giorden hälagh”), det vill säga att Holmger blev föremål för helgonkult. Detta har vi ytterligare belägg för. I en samling mirakelberättelser om den danske kungen Erik Plogpenning, som dödades år 1250, anges att Holmger i Sko var clarens miraculis (”känd genom underverk”). På ett broderat gravtäcke av siden från slutet av 1400-talet, som idag är en av de största klenoderna i textilkammaren på Historiska museet i Stockholm, ser vi Holmger som en ung man utan skägg men med långt hår, och det nämns att mirakler sker vid hans grav.

Av senare handskrifter och notiser framkommer att det byggdes kapell helgade åt Holmger, bland annat i Björklinge i Uppland, där han skall ha vilat under flykten mot Gästrikland, och att det funnits helgonskulpturer av honom. På Gästriklands sigill finns ett skägglöst ynglingaansikte, känt från 1500-talet, och man har gissat att detta kan vara en avbild av Holmger.