Ludvig II:s död

Idag tar jag upp en favorit i repris, eftersom det var åratal sedan jag besvarade frågan senast. Det gäller den bayerske kungen Ludvig II, som regerade 1864–1886. Ludvig är idag, trots sin bristande regeringsförmåga, en av 1800-talets kändaste europeiska monarker – sagokungen som älskade Wagnermusik, som lät bygga de romantiska slott som idag är regionens största turistmagneter och vars blotta livsföring inspirerade Tjajkovskij till Svansjön. Var han verkligen sinnessjuk? Begick han självmord eller blev han mördad?

Om man slår upp Ludvig i flertalet referensverk får man intrycket att han var galen – en romantisk drömmare som gick för långt – och att han slutligen tog sitt liv. I Nationalencyklopedin anges att Ludvig fråntogs regentskapet på grund av sinnessjukdom och dränkte sig i Starnberger See vid slottet Berg några dagar senare. Detta är den vedertagna uppfattningen, åtminstone utanför Bayern. Lokala och regionala patrioter berättar en helt annan historia – en konspirationsmättad berättelse om hur den olycklige kungens rykte har nedsvärtats efter hans död och hur det i själva verket var de elaka ”preussarna” som mördade honom.

En sak är klar: Ludvig var i grund och botten ofarlig för Bayerns politik och ekonomi. Han bidrog aktivt till det tyska rikets enande och var, såvitt vi kan bedöma, lojal mot den kejserliga överheten och den bayerska lagen. Hans slottsbyggen ruinerade inte statskassan eftersom kungen använde egna pengar. Däremot tog han stora lån, vilket i förlängningen ledde till gräl med ledande politiker. Dessa personliga motsättningar resulterade i kungens fall. I mitten av 1880-talet låg Ludvig ofta i konflikt med politikerna, som beslöt sig för att genomföra en kupp och avsätta honom, helst på konstitutionella grunder eller – om det inte gick – genom att hävda att kungen var sinnessjuk. Det sista alternativet segrade. När kuppen genomfördes skedde dock ingen medicinsk undersökning, något som har fått många att i efterhand tvivla på att diagnosen var korrekt.

Efter avsättningen fördes Ludvig till slottet Berg av psykiatern Bernhard von Gudden, en av dem som var formellt ansvariga för att han förklarats sinnessjuk. På kvällen den 13 juni gick de båda männen ut på en vandring längs sjön, men de kom aldrig tillbaka. Kort före midnatt hittades de i vattnet, alldeles vid stranden. De hade drunknat.

Mer vet vi inte. Dödsfallen kan mycket väl ha varit resultatet av en olyckshändelse. Mord kan inte uteslutas. Till saken hör att de båda männen hittades i grunt vatten, där det var svårt att drunkna – i synnerhet om man, som Ludvig, var en god simmare. Och om det trots allt rörde sig om självmord – hur och varför dog i så fall Gudden? Frågorna lär förbli obesvarade.