Latinska riken i det medeltida Grekland

Det fjärde korståget ledde 1204 till att Bysantinska riket (Östrom) med huvudstaden Konstantinopel temporärt övertogs av västeuropéer, men redan 1261 återupprättade grekerna sitt välde vid Bosporen. Lyckades västeuropéerna likväl behålla delar av imperiet? Eller gick allt förlorat?

Det som gick under 1261 var endast det så kallade Latinska kejsardömet, ett mycket litet imperium vid Konstantinopel. Då hade redan det kortlivade latinska kungariket Thessaloniki återtagits av grekerna (1224). Andra latinska besittningar höll ut betydligt längre. Furstendömet Achaea på Peloponnesos överlevde i ett par sekler, med följd att många franska borgar hann byggas i det sydgrekiska landskapet. Legosoldater från Gascogne och Navarra (”navarresiska kompaniet”) tog över Achaea år 1383, och först 1432 återtog bysantinarna hela området.

Även Athen förblev länge i västeuropeiska händer, och här kom särskilt katalanerna att spela en viktig roll. Orsaken var ett spektakulärt myteri. En grupp legoknektar, ”katalanska kompaniet” under ledning av Roger de Flor, rekryterades av den bysantinske kejsaren Andronikos II för att bekämpa turkarna. Kejsaren ångrade sig snart, eftersom nykomlingarna krävde mycket pengar och tycktes ha farliga politiska ambitioner. Roger mördades därför år 1305, vilket fick katalanerna att hämnas genom ett förödande plundringståg i Thrakien och Makedonien. Plundringen övergick snart i erövringskrig. År 1311 erövrade legoknektarna hertigdömet Athen, som de formellt höll som län under kungahuset på ön Sicilien. 1318 erövrade de även Neopatras (antikens och nutidens Hypate/Ipáti) och grundade ännu ett hertigdöme. Väldet försvagades senare av strider mot Venedig och av egna inbördeskrig, och 1388 föll Athen i händerna på Ranieri I Acciaiuoli (d. 1394), en äventyrare från Florens som hade bemäktigat sig Korinth. Familjen Acciaiuoli satt kvar som härskare i Athen ända till den osmanska erövringen år 1456.

Vid sidan av katalanerna i Athen och fransmännen på Peloponnesos spelade italienarna framträdande roller i senmedeltidens Grekland. Venedig kontrollerade många öar, samt smärre territorier på fastlandet, i hundratals år (Korfu ända till 1797) och genuesiska familjer tog kontroll över viktiga öar. Det hände rentav av genuesare erhöll öar direkt av regimen i Konstantinopel. Så skedde exempelvis år 1354, då genuesaren Francesco Gattilusio intervenerade i ett bysantinskt inbördeskrig och belönades med ön Lesbos samt äktenskap med kejsarens syster.