Toltekerna

Idag vänder jag mig för ovanlighetens skull till en fråga om en fornamerikansk kultur. Innan aztekerna skapade sitt imperium skall det ha funnits ett annat krigiskt välde i nuvarande Mexiko – toltekernas. Vad vet vi om det?

Stora delar av det mellanamerikanska kulturområdet präglades av krigiska omvälvningar mellan 700-talet och 900-talet. Nya dynastier och stadsstater växte fram på många håll, både i Mexico- och Oaxacadalarna och i mayafolkets land.

Det folk som främst förknippas med utvecklingen är just toltekerna. På 800-talet inföll de norrifrån i Mexicodalen och upprättade ett överhöghetsvälde. Senare härskare i området såg tillbaka på toltekernas epok som en guldålder, då deras egna härskartraditioner grundlades. Följaktligen hade toltekerna uppnått en närmast mytisk status på 1300- och 1400-talen. Av detta skäl är deras storhetstid (ca 900–ca 1150) svår att analysera. Legend och historia glider in i vartannat. Den mest kända toltekmyten är den om härskaren Topíltzin Quetzalcóatl, som skall ha störtats i slutet av 900-talet och istället sökt sig till Chichén Itzá på Yucatán.

Att döma av toltekernas framgångar och deras omfattande kulturella utbredning torde de ha varit etniskt toleranta samtidigt som de bar med sig ett nytt konstnärligt formspråk med markanta militaristiska inslag. Allra tydligast är detta i Tula (64 km norr om Mexico City), en ort som förmodligen är identisk med den i källorna nämnda toltekhuvudstaden Tollán. I Morgonstjärnans tempel i Tula finns friser av örnar och jaguarer som äter människohjärtan samt skulpturer av krigare med örnfjädrar och svärd. Arkeologer har påträffat åtskilliga fragment av människoben, vilket inspirerat forskare till hypoteser om rituell kannibalism.

Toltekerna lät alltså gärna framställa sig som krigare, men deras erövringar är svåra att rita ut på en karta. Skapade de verkligen ett gigantiskt imperium? Eller upprättade de snarare en expansiv sfär av kulturellt inflytande, ett system av politiska och religiösa traditioner som anammades av den ena härskareliten efter den andra? På denna punkt måste vi erkänna vår okunskap.