Kvinnor som ville stoppa kvinnlig rösträtt?

I vissa tidskrifter och tidningar kan man läsa att det faktiskt fanns högröstade svenska kvinnor som gjorde allt som stod i deras makt för att kvinnor inte skulle få rösträtt. Men kan det verkligen stämma? Det låter ju inte riktigt klokt. Är det en modern myt?

Nej, det är ingen myt. De reaktionära kvinnorna ifråga gjorde allt för att torgföra sin politiska åsikt, som paradoxalt nog var att kvinnor inte skulle få vara med och utöva något politiskt inflytande över riksdag och regering. På grund av deras offentliga aktivitet är det lätt att hitta dem i gamla reportage, tidningar och böcker. De tillhör alltså i högsta grad den verkliga historien, inte myten.

Ett typiskt, och prominent, exempel är den blivande ärkebiskopen Nathan Söderbloms hustru, Anna Söderblom. Hon tog initiativ till ett antirösträttsmöte i Uppsala år 1912 och propagerade starkt för att stoppa en proposition om både rösträtt och valbarhet för kvinnor. Ett av Söderbloms viktigaste argument var att kvinnlig rösträtt skulle gynna socialisterna, något hon i egenskap av konservativ såg som mycket oroväckande.

Den mest kända kvinnliga rösträttsmotståndaren i Sverige lystrade till namnet Annie Åkerhielm. Märkligt nog var hon dotter till en av 1800-talets största svenska utopiska socialister, Nils Herman Quiding. Enligt friherrinnan Åkerhielms analys riskerade kvinnlig rösträtt att undergräva hela samhället. Genom att kvinnor kom med i det politiska livet skulle de inte längre kunna fullgöra sina lika självklara som livsviktiga uppgifter som makor, mödrar och hushållsansvariga. Om kvinnor blev intresserade av politik, och även började utöva politiska rättigheter, kunde familjerna splittras och grunden för den svenska staten haverera. Moralen skulle upplösas och folket gå under.

Vid sidan av sitt engagemang för att stoppa kvinnlig rösträtt var Åkerhielm en produktiv författare och stridbar ärkekonservativ opinionsbildare. Hennes ”F-båts-sång” (1912) renderade henne smek- (eller ök-) namnet ”Pansarbåts-Annie”. På 1930-talet radikaliserades Åkerhielms politiska åskådning i ännu mer högerextrem riktning, och det är ingen övertolkning att stämpla henne som nationalsocialist. Den som tvivlar kan ta del av hennes beundrande skrift Ödets man. Några tankar om Hitler och hans folk (1938).

För den som vill fördjupa sig i det kvinnliga svenska rösträttsmotståndet kan jag rekommendera Sif Bokholms bok I otakt med tiden. Om rösträttsmotstånd, antipacifism och nazism bland svenska kvinnor (2008).